Latrinmästare i ett bås!
När man har lite smått tråkigt, ja då kan man rasta tuschpennan litegrann! Det har jag gjort idag. ;D
Matlagninsfett i fel panna
Konfiskerade maskar! Idag vaknade jag faktiskt på en gång när min åtråvärda väckarkloka ringde. Jag brukar annars ligga och fiska kvalster i en halvtimme innan jag stiger upp, men idag var jag som sagt oerhört hurtig och daskade på mig kläderna på en gång. Frukosten var lite svår att få ner på grund av de två tänderna som inte längre sitter kvar i tandköttet, men det var en mättande och ack så god frukost.
Jag gjorde sedan ordningsamt mig i ordning, i vanlig ordning för att sedan ta på mig de numera tjocka ytterkläderna och vandra till bussen. Det fanns dock en liten, liten anledning till att jag faktiskt tog en promenad istället för att ta cykeln till bussen. För dagen till ära hade jag glömt min cykel en kilometer längre bort dagen innan, vilket kanske låter lite konstigt eftersom jag egentligen då kanske skulle ha skrivit "gårdagen till ära". Men eftersom jag inte känner till den så kallade "reverse-tangenten" på tangentbordet, så glömmer jag det, och fortsätter med mitt blogginlägg som just nu håller på att översvämmas med för mycket svammel än vad man egentligen skulle tycka är normalt.
När jag sedan kom fram till skolan var det dags för att ta det lite lugnt i väntan på den mytomspunna lektionen med våran kära Elsebeth, juh. Lektionen gick rätt så segt på grund av att jag inte hade med mig min bok som man skulle ha med sig på timmen. Jag tog det med en nypa salt och hurvade till på grund av att jag kanske tog lite för mycket salt. Det känns litegrann som att Elsebeth inte är allt för förtjust i våran kärleksfulla klass, detta kan bero på en hel hög av en massa anledningar. Men jag känner inte för att gräva i den högen, för då kan det kanske komma upp något litet otäckt, och det har jag inte riktigt tid med.
Efter engelskan var det dags för medieproduktion där vi än en gång skulle gå igenom In design-programmet. Den lektionen var däremot oerhört mineralbaserat, utan att veta vad det egentligen betyder. Skulle dock tro att det kanske betyder något med att de finns mycket basiska mineraler. Vad nu det har med den lektionen vet jag inte, men det såg snyggt ut på raderna.
När vi fick sluta, rusade jag ner till den nya Mac-salen och satt och roterade kulblock på en gungställning. Jag satt där i all min ro, när jag plötsligt fick ett fint sånt där sms på min mobil. Jag slängde upp mobilen och öppnade upp sms'et för att se att det var från Jessica! Jag läste igenom det med ett mycket stort leende. Hon låg visst och solade på en sandstrand någonstans där ute i världen, medan jag sitter i en kall datasal i det kalla norrbotten och längtar. Jag hade sedan tänkt svara på det, men kom då på att jag kanske inte ska sno pengar från hennes mobil, för det är visst en såndär osjysst grej. Det är däremot inte länge kvar nu, så det är bara att bita ihop. :)
Det var sedan dags att få utlopp för sina aggresioner som jag för övrigt inte har så mycket av, och till hjälp fick vi penna och papper. Det var med andra ord dags för estetisk verksamhet där jag av någon anledning har valt bild. Jag, Robert och Jocke gick alltså ner till bildsalen där jag snodde mig en liten liten låt från en orange mobil, för att sedan gå in i bildsalen och rocka läskigt hästfett. Jag lät pennan glöda och fick tillslut ihop ett och annat.
Jag och Robert har också kommit fram till att badminton är en rätt så check grej, så igår hade vi anmält oss till dagens kvällsaktiviteter som av någon oförklarlig anledning var just badminton. Vi gick och fick i oss några mackor från cafeterian för att sedan kila ner till A-hallen för att slå iväg några fjäderbollar. Vem som vann ska vi inte tala om, så jag låter bli.
Kom efter ett tag (kring klockan 19.00) hem till hemmets varma vrå där jag har tittat på slemproppar i proppskåp. Ska också säga att ni kommenterar lite för lite, så det är dags att ni slänger ihop några rader i den vita rutan efter att ni har läst detta gemytliga meddelande. Nu ska jag plugga till antikprov och kasta äggkoppar i farstun. Ha det bra nu, stora som små, för snart är det nämligen jullov! Före det är det dock novemberlov, och det ska jag njuta av snart. Adjö!
Jag gjorde sedan ordningsamt mig i ordning, i vanlig ordning för att sedan ta på mig de numera tjocka ytterkläderna och vandra till bussen. Det fanns dock en liten, liten anledning till att jag faktiskt tog en promenad istället för att ta cykeln till bussen. För dagen till ära hade jag glömt min cykel en kilometer längre bort dagen innan, vilket kanske låter lite konstigt eftersom jag egentligen då kanske skulle ha skrivit "gårdagen till ära". Men eftersom jag inte känner till den så kallade "reverse-tangenten" på tangentbordet, så glömmer jag det, och fortsätter med mitt blogginlägg som just nu håller på att översvämmas med för mycket svammel än vad man egentligen skulle tycka är normalt.
När jag sedan kom fram till skolan var det dags för att ta det lite lugnt i väntan på den mytomspunna lektionen med våran kära Elsebeth, juh. Lektionen gick rätt så segt på grund av att jag inte hade med mig min bok som man skulle ha med sig på timmen. Jag tog det med en nypa salt och hurvade till på grund av att jag kanske tog lite för mycket salt. Det känns litegrann som att Elsebeth inte är allt för förtjust i våran kärleksfulla klass, detta kan bero på en hel hög av en massa anledningar. Men jag känner inte för att gräva i den högen, för då kan det kanske komma upp något litet otäckt, och det har jag inte riktigt tid med.
Efter engelskan var det dags för medieproduktion där vi än en gång skulle gå igenom In design-programmet. Den lektionen var däremot oerhört mineralbaserat, utan att veta vad det egentligen betyder. Skulle dock tro att det kanske betyder något med att de finns mycket basiska mineraler. Vad nu det har med den lektionen vet jag inte, men det såg snyggt ut på raderna.
När vi fick sluta, rusade jag ner till den nya Mac-salen och satt och roterade kulblock på en gungställning. Jag satt där i all min ro, när jag plötsligt fick ett fint sånt där sms på min mobil. Jag slängde upp mobilen och öppnade upp sms'et för att se att det var från Jessica! Jag läste igenom det med ett mycket stort leende. Hon låg visst och solade på en sandstrand någonstans där ute i världen, medan jag sitter i en kall datasal i det kalla norrbotten och längtar. Jag hade sedan tänkt svara på det, men kom då på att jag kanske inte ska sno pengar från hennes mobil, för det är visst en såndär osjysst grej. Det är däremot inte länge kvar nu, så det är bara att bita ihop. :)
Det var sedan dags att få utlopp för sina aggresioner som jag för övrigt inte har så mycket av, och till hjälp fick vi penna och papper. Det var med andra ord dags för estetisk verksamhet där jag av någon anledning har valt bild. Jag, Robert och Jocke gick alltså ner till bildsalen där jag snodde mig en liten liten låt från en orange mobil, för att sedan gå in i bildsalen och rocka läskigt hästfett. Jag lät pennan glöda och fick tillslut ihop ett och annat.
Jag och Robert har också kommit fram till att badminton är en rätt så check grej, så igår hade vi anmält oss till dagens kvällsaktiviteter som av någon oförklarlig anledning var just badminton. Vi gick och fick i oss några mackor från cafeterian för att sedan kila ner till A-hallen för att slå iväg några fjäderbollar. Vem som vann ska vi inte tala om, så jag låter bli.
Kom efter ett tag (kring klockan 19.00) hem till hemmets varma vrå där jag har tittat på slemproppar i proppskåp. Ska också säga att ni kommenterar lite för lite, så det är dags att ni slänger ihop några rader i den vita rutan efter att ni har läst detta gemytliga meddelande. Nu ska jag plugga till antikprov och kasta äggkoppar i farstun. Ha det bra nu, stora som små, för snart är det nämligen jullov! Före det är det dock novemberlov, och det ska jag njuta av snart. Adjö!
Capslock för öronen
Jahaja, det var ett tag sedan jag figurerade ner mina förbannade tankar på den här makabra hemsidan. Ja tänkte jag skulle redovisa lite om hur jag levde mig genom den här helgen. Med redovisa menar jag förstås inte att jag nu sa ställa mig upp och prata högt inför någon, för då skulle det ju komma ut genom högtalarna på din dator och förstöra den ljuvliga musiken som du kanske lyssnar på medan du läser raderna som jag knapprar ner. Nej, med redovisa menar jag att jag istället att jag hade tänkt skriva ner det jag eventuellt hade tänkt säga inför den här hopen med barn som kanske blivit regält daskade. Låt oss nu backa bandet till fredagsmorgonen.
Fredag 28 September -
Väckarklockan ringer som vanligt och tränger in i mina sjukt trötta öron som sovit i några timmar. Till min fasa upptäcker jag att någon har varit och pillat på ljudknappen till dödsmaskinen, vilket gör att jag inte bara vaknar, utan att jag vaknar till en väckarklocka vars ljud är så förbannat högt att man skulle kunna rensa fisk med den. Man kan då, som vanligt, börja fundera hur jag då tänker när jag tänker sådana tankar som jag egentligen vore tanka ner på datorn. Men för tillfället orkar jag inte beskriva hur man (i det här fallet) rensar fisk med en dödsmaskin vars egentliga status är en väckarklocka.
Jag brukar vanligtvis snooza vid lägen som dessa. Men den här gången var det inte lönt. Så jag skuttade helt enkelt upp och duschade, laxade i mig en regät frukost och borstade tänderna. Efter det var jag redo för alla äventyr som dagen hade att erbjuda. Man kan kanske tycka att en fredag inte har så mycket att erbjuda, men den här fredagen innehåll något litet extra. För se, jag hade dragit två tänder dagen innan och hade en aningens efterverk i krabaterna. Man skulle faktiskt kunna likna tand-dragning med mens. Först kommer den där lilla PMS-perioden då läkaren sticker in en massa nålar överallt så att humöret spricker och exploderar. Efter denna proceduren kommer en massa röd vätska som många väljer att kalla blod. Man måste sedan köra upp en vit tuss mellan läpparna så att blodflödet stoppas. Ja hujeda mig!
Efter ett bussåk på 40 minuter kom jag fram till skolan. Jag pratade en liten sving med Maria och vek sedan av till vänster för att ta mig in i Ymer-huset där jag vandrade upp för trapporna tillsammans med Robert. Vi slängde in sakerna i skåpen och slängde sedan ner oss själva på bänkarna som stod där och suktade efter lite humanisk stjärtvärme. Efter några minuter fick vi sällskap som efter ett tag ökade i både mängd och storlek. Vi gick sedan i halvt samlad trupp till första lektionen på dagen.
Dagen flöt på rätt hårt till det var dags för lunch och som vanligt när det är ris, lyckades jag sätta ett riskorn i näsan och fick inte ut det, hur jag än vred och vände på mig själv. Jag har ingen aning hur jag faktiskt lyckas med dessa tricks varje gång. Men det brukar börja med en skrattattack som får musklerna att dra ihop sig för att sedan snabbt öppna sig igen. Detta skapar någon sorts sugproppseffekt som får riset att först åka upp i näsan, och sedan tillbaka till skrymslet mellan näsan och munhålan. Detta är dock inget som jag rekommenderar, men det måste testas på åtminstone en gång i livet innan döden inträffar.
Det var sedan dags för skolfotografi där alla möjliga saker inträffade. Som vanligt blev det lite dans och skaka rumpa, Adde bjöd oss på lite pinsamheter, och Jocke blev regält instängd på toaletten. I det stora hela så hände det annars inte så mycket. Vi gick in i samlingssalen, slängde ihop oss till en präktig hög, tog några kort, och gick sedan därifrån.
Likt ett tomt godispapper som rör sig över det öppna vattnet och mot den röda horisonten, så sade det bara svoosch, så var skoldagen över. De flesta drog hem till sig för att fixa på sig lite drickvänligt till klassfesten som skulle gå av stapeln samma kväll hemma hos Hanna. Själv drog jag hem till mig själv för att försöka luska ut var i hela friden Hanna bodde. Hitta.se var det självklara alternativet som inte ens brukar svika den taskigaste lilla mört, men den här gången var det inte lönt. Det gick helt enkelt inte att hitta den lilla boningen. Jag gav helt enkelt upp och skickade iväg ett sånt där finurligt sms och fick svar på direkten.
Jag åkte sedan in till stan med Terese för att hämta upp Robert på Kvarnvallen. På vägen dit var en en plurisk liten farbror som valde att sätta på helljusen för att blända våran väl valda chaufför. Våran chaufför visade prov på stor beslutsamhet och drog upp sitt majestätiska långfinger i riktning mot den oerhört mogne bilisten. Vi körde sedan efter den förträfflige lilla gubben med helljuset på till han signalerade i hopp om att få ett slut på eländet. Vi tog det som en ursäkt och skipade rättvisa.
Vi kom så småningom fram till festen som hölls i en liten etta på djupviken, vandrade upp för trappuppgången och in i den rediga atmosfären där festandet redan var i full gång. Jag tog mig några tittar till vänster och svängde sedan huvudet till höger där jag hittade Markus, min trevliga klasskamrat från högstadietiden. Där slog jag läger i några minuter för att sedan resa mig upp och ta en sväng-om med Jocke.
Efter cirka en och en halv timme kom polisen och förstörde allt. Det var visst grannarna som hade klagat på oljud i trappuppgången, trots att man får leva om till klockan 22. Vid den tiden var klockan kring 21.30, så dom hade egentligen inget där att göra. Men tillslut var alla tvungen att ta sig därifrån och ner på gatan. Jag, Robert och Terese gjorde sällskap med Jocke och tog oss ut och ner till andra sidan gatan. Där träffade vi på Camilla och hennes hårkompis Jessica. Vi stod där och väntade några ögonblick till vi bestämde oss för att vandra vidare. Vid det tillfället kom Adrian förbi på en cykel och vinglade så förbaskat. Jag frågade hur det egentligen stod till, och fick svar: "äh, jag jag har ju bara tagit en". Efter det följde ett gigantiskt stort leende, samtidigt som han cyklade vidare mot oändligheten.
Vi tog oss en regäl promenad som krävde lite hutter och ett stort antal kalorier. Erik Sandström (Glad pojke 16) ylade mot den stjärnklara fullmånen som lyste upp natten. Man fick inte ur honom något vettigt, så han och Gabriel (en annan Glad pojke 16) sprang in genom en häck och vidare in i mörkret. Vi andra tänkte att vi skulle ta oss vidare upp mot stan, så vi började vandra i den riktningen som vårt lokalsinne bemannade oss.
Det var gudomligt kallt det kvällen, så när vi kom fram till stan hade vi tänkt ta oss upp till en lägenhet där någon markus hade sin lya. Men vi bestämde oss av någon konstig anledning för att vandra tillbaka till klubbgärdet. Där hittade vi en lekpark som i sin tur bjöd oss på en liten katt. Katten var en ganska trevlig gosse som bestämde sig för att göra oss sällskap och lysa upp vägen för oss. Den tog oss tillbaka till Hannas lägenhet där vi tog oss in till trapphuset för att värma våra arma stjärtar. Där träffade vi på Judit som hade lite kattluckor i minnet. Hon följde med oss tillbaka till Hannas lägenhet där det fanns kvar lite dystra, men på något konstigt sätt ändå lite glada själar. Där satt vi i någon halvtimme, till vi bestämde oss för att styra stegen mot hemfärd.
Lördag 29 September -
Jag vaknade kring tiotiden den dagen av att hungern grävde ett litet hål i magen. Jag steg därför upp och lade i mig lite frukost. Sen gick jag tillbaka till sängen och slocknade igen. Jag sov bort halva den dagen till ungefär 14.00. Då bestämde jag mig för att ta mig i kragen och göra något vettigt av dagen. Men ack vad jag hade fel. Resten av dagen spenderades hemma med en otrolig tandverk. Vi fick besök av några kompisar till mamma och pappa, som berättade att det var dom som hade planterat granaten på soptippen i Öjebyn. Dom hade visst köpt ett gammalt hus där han som hade bott där tidigare hade samlat på alla sorters olika objekt. Han hade visst ca 1000 hockeyklubbor, allmänt skrot, och en tunna med nervgift. Hursomhelst så gick jag och lade mig rätt tidigt den kvällen, för jag var faktiskt ganska trött i ögonhålorna.
Idag -
Även denna dag har jag tandverk, och den här gången gav det upplopp till att jag vaknade. Jag steg därför upp, åt frukost och planterade mig i sängen för att sova lite till. Denna dagen visade sig inte heller bli så speciellt livad. Jag har egentligen bara klippt gräset och snarkat. Men dagen är trots detta inte slut än! ;D
Adjö!
Fredag 28 September -
Väckarklockan ringer som vanligt och tränger in i mina sjukt trötta öron som sovit i några timmar. Till min fasa upptäcker jag att någon har varit och pillat på ljudknappen till dödsmaskinen, vilket gör att jag inte bara vaknar, utan att jag vaknar till en väckarklocka vars ljud är så förbannat högt att man skulle kunna rensa fisk med den. Man kan då, som vanligt, börja fundera hur jag då tänker när jag tänker sådana tankar som jag egentligen vore tanka ner på datorn. Men för tillfället orkar jag inte beskriva hur man (i det här fallet) rensar fisk med en dödsmaskin vars egentliga status är en väckarklocka.
Jag brukar vanligtvis snooza vid lägen som dessa. Men den här gången var det inte lönt. Så jag skuttade helt enkelt upp och duschade, laxade i mig en regät frukost och borstade tänderna. Efter det var jag redo för alla äventyr som dagen hade att erbjuda. Man kan kanske tycka att en fredag inte har så mycket att erbjuda, men den här fredagen innehåll något litet extra. För se, jag hade dragit två tänder dagen innan och hade en aningens efterverk i krabaterna. Man skulle faktiskt kunna likna tand-dragning med mens. Först kommer den där lilla PMS-perioden då läkaren sticker in en massa nålar överallt så att humöret spricker och exploderar. Efter denna proceduren kommer en massa röd vätska som många väljer att kalla blod. Man måste sedan köra upp en vit tuss mellan läpparna så att blodflödet stoppas. Ja hujeda mig!
Efter ett bussåk på 40 minuter kom jag fram till skolan. Jag pratade en liten sving med Maria och vek sedan av till vänster för att ta mig in i Ymer-huset där jag vandrade upp för trapporna tillsammans med Robert. Vi slängde in sakerna i skåpen och slängde sedan ner oss själva på bänkarna som stod där och suktade efter lite humanisk stjärtvärme. Efter några minuter fick vi sällskap som efter ett tag ökade i både mängd och storlek. Vi gick sedan i halvt samlad trupp till första lektionen på dagen.
Dagen flöt på rätt hårt till det var dags för lunch och som vanligt när det är ris, lyckades jag sätta ett riskorn i näsan och fick inte ut det, hur jag än vred och vände på mig själv. Jag har ingen aning hur jag faktiskt lyckas med dessa tricks varje gång. Men det brukar börja med en skrattattack som får musklerna att dra ihop sig för att sedan snabbt öppna sig igen. Detta skapar någon sorts sugproppseffekt som får riset att först åka upp i näsan, och sedan tillbaka till skrymslet mellan näsan och munhålan. Detta är dock inget som jag rekommenderar, men det måste testas på åtminstone en gång i livet innan döden inträffar.
Det var sedan dags för skolfotografi där alla möjliga saker inträffade. Som vanligt blev det lite dans och skaka rumpa, Adde bjöd oss på lite pinsamheter, och Jocke blev regält instängd på toaletten. I det stora hela så hände det annars inte så mycket. Vi gick in i samlingssalen, slängde ihop oss till en präktig hög, tog några kort, och gick sedan därifrån.
Likt ett tomt godispapper som rör sig över det öppna vattnet och mot den röda horisonten, så sade det bara svoosch, så var skoldagen över. De flesta drog hem till sig för att fixa på sig lite drickvänligt till klassfesten som skulle gå av stapeln samma kväll hemma hos Hanna. Själv drog jag hem till mig själv för att försöka luska ut var i hela friden Hanna bodde. Hitta.se var det självklara alternativet som inte ens brukar svika den taskigaste lilla mört, men den här gången var det inte lönt. Det gick helt enkelt inte att hitta den lilla boningen. Jag gav helt enkelt upp och skickade iväg ett sånt där finurligt sms och fick svar på direkten.
Jag åkte sedan in till stan med Terese för att hämta upp Robert på Kvarnvallen. På vägen dit var en en plurisk liten farbror som valde att sätta på helljusen för att blända våran väl valda chaufför. Våran chaufför visade prov på stor beslutsamhet och drog upp sitt majestätiska långfinger i riktning mot den oerhört mogne bilisten. Vi körde sedan efter den förträfflige lilla gubben med helljuset på till han signalerade i hopp om att få ett slut på eländet. Vi tog det som en ursäkt och skipade rättvisa.
Vi kom så småningom fram till festen som hölls i en liten etta på djupviken, vandrade upp för trappuppgången och in i den rediga atmosfären där festandet redan var i full gång. Jag tog mig några tittar till vänster och svängde sedan huvudet till höger där jag hittade Markus, min trevliga klasskamrat från högstadietiden. Där slog jag läger i några minuter för att sedan resa mig upp och ta en sväng-om med Jocke.
Efter cirka en och en halv timme kom polisen och förstörde allt. Det var visst grannarna som hade klagat på oljud i trappuppgången, trots att man får leva om till klockan 22. Vid den tiden var klockan kring 21.30, så dom hade egentligen inget där att göra. Men tillslut var alla tvungen att ta sig därifrån och ner på gatan. Jag, Robert och Terese gjorde sällskap med Jocke och tog oss ut och ner till andra sidan gatan. Där träffade vi på Camilla och hennes hårkompis Jessica. Vi stod där och väntade några ögonblick till vi bestämde oss för att vandra vidare. Vid det tillfället kom Adrian förbi på en cykel och vinglade så förbaskat. Jag frågade hur det egentligen stod till, och fick svar: "äh, jag jag har ju bara tagit en". Efter det följde ett gigantiskt stort leende, samtidigt som han cyklade vidare mot oändligheten.
Vi tog oss en regäl promenad som krävde lite hutter och ett stort antal kalorier. Erik Sandström (Glad pojke 16) ylade mot den stjärnklara fullmånen som lyste upp natten. Man fick inte ur honom något vettigt, så han och Gabriel (en annan Glad pojke 16) sprang in genom en häck och vidare in i mörkret. Vi andra tänkte att vi skulle ta oss vidare upp mot stan, så vi började vandra i den riktningen som vårt lokalsinne bemannade oss.
Det var gudomligt kallt det kvällen, så när vi kom fram till stan hade vi tänkt ta oss upp till en lägenhet där någon markus hade sin lya. Men vi bestämde oss av någon konstig anledning för att vandra tillbaka till klubbgärdet. Där hittade vi en lekpark som i sin tur bjöd oss på en liten katt. Katten var en ganska trevlig gosse som bestämde sig för att göra oss sällskap och lysa upp vägen för oss. Den tog oss tillbaka till Hannas lägenhet där vi tog oss in till trapphuset för att värma våra arma stjärtar. Där träffade vi på Judit som hade lite kattluckor i minnet. Hon följde med oss tillbaka till Hannas lägenhet där det fanns kvar lite dystra, men på något konstigt sätt ändå lite glada själar. Där satt vi i någon halvtimme, till vi bestämde oss för att styra stegen mot hemfärd.
Lördag 29 September -
Jag vaknade kring tiotiden den dagen av att hungern grävde ett litet hål i magen. Jag steg därför upp och lade i mig lite frukost. Sen gick jag tillbaka till sängen och slocknade igen. Jag sov bort halva den dagen till ungefär 14.00. Då bestämde jag mig för att ta mig i kragen och göra något vettigt av dagen. Men ack vad jag hade fel. Resten av dagen spenderades hemma med en otrolig tandverk. Vi fick besök av några kompisar till mamma och pappa, som berättade att det var dom som hade planterat granaten på soptippen i Öjebyn. Dom hade visst köpt ett gammalt hus där han som hade bott där tidigare hade samlat på alla sorters olika objekt. Han hade visst ca 1000 hockeyklubbor, allmänt skrot, och en tunna med nervgift. Hursomhelst så gick jag och lade mig rätt tidigt den kvällen, för jag var faktiskt ganska trött i ögonhålorna.
Idag -
Även denna dag har jag tandverk, och den här gången gav det upplopp till att jag vaknade. Jag steg därför upp, åt frukost och planterade mig i sängen för att sova lite till. Denna dagen visade sig inte heller bli så speciellt livad. Jag har egentligen bara klippt gräset och snarkat. Men dagen är trots detta inte slut än! ;D
Adjö!
For Great Justice!
Idag satte väckarklockan igång vidunderligt! Så jag tänkte, att eftersom väckarklockan har satt igång, är de väl bäst att jag kastar fodret till katten och gör likandant. Jag kastade alltså täcket från kroppen och kastade kroppen från sängen, samtidigt som jag lade på mig strumporna, den ena efter den andra. Jag måste få berätta att mitt morgonhumor faktiskt är riktigt kul att leka med, eftersom jag får för mig dom mest konstiga sakerna på morgonen. Bror min är likadan, och därför brukar vi skoja till det tillsammans. Den här gången hade en speciell dans en stor del av morgonen, och så även doften av nyrostade mackor mot morgonsolens ljusglimtar. När det var dags att borsta tänderna så gjorde jag det extra noga, eftersom jag inte ville att min tandläkare skulle se glimten av mina tandtroll. Jag vill gärna ha kvar dessa små krabater, eftersom dom skänker en ohyggligt stor glädje och tillgivenhet!
Man kan då börja undra vad egentligen tillgivenhet betyder, själv har jag bara en ytterst liten aning, men tycker att ordet i sig är ståndfast och tillfredsställande. Jag har egentligen inte så stor koll på just "ståndfast" heller, men det är också tillfredsställande och... ståndfast! Hursomhelst bar det av även denna morgon, och det var lite extra småkyligt i luften. Jag kunde också att svurit på att jag såg teskedsgumman komma flygandes in på ett höstlöv. Jag förstod dock sedan att teskedar var mer inne på 2004-talets årgång. Därför ruskade jag villt på skallen, så att mitt hår flög åt alla håll och landande framför mina ögon. Det bar sig inte bättre än att jag tappade balansen.
Jag fick skjuts till mentalsjukhuset för tänder och satte mig ner för att vänta tillsammans med en äldre dam och en pojke med sin pappa, som förövrigt såg ut att jobba som busschaufför. Jag hade ingen aning om varför tanten satt där, men hon var i sällskap med en yngre kvinna, och det enda hon gjorde var att surpla på en kopp med något som såg ut som kaffe. Efter ett tag ropades jag in och fick lite information om tandställning. Just precis, tandställning ja! Det är en sån där skena som håller ställningarna i munnen. Så att inte tandtrollen kommer åt haschet i hålet på vänstra sidan, i tand nr 5.
Jag kom hursomhelst fram till skolan efter några få om och många män. För män, det fanns det gott om på gatan. Dessa män fastställde resultatet av den nya gallerian, och det fanns även många andra byggandgubbar som grejade på med marken, bara för att stan ska se snyggare ut, eller hur det nu ligger till. Väl framme vid skolan muttrade jag någonting om Cold Mountain för mig själv, gick in i byggnaden och upp för trapporna. Väl där tog jag ut mina matteböcker tog så småningom plats vid bänken.
Dagen gick, och vi kom fram till idrotten. Dom flesta krabater var inställde vid att paddla kanot, och blev därför lite besvikna när dom såg att vi skulle spela fotboll mot industriarna. Själv befann jag mig på lite annan ort. Gymmet.
Där roddmaskinen brändes glödhet, och benen artikulerade i takt till musiken som strömmade ut ur högtalarna. Ställde mig också åt fel håll i benböj-maskinen, det blev lite knepigt. Tillslut upptäckte jag problemet och löste det genom att dra en rotering på ganska exakt 180 grader.
När jag kom hem pluggade jag lite engelska och har lyssnat på en massa bitpop. Det är något jag rekommenderar starkt. Bitpop alltså. Det tar ett tag att vänja sig vid det, men när man väl diggar det, så kryper det i baksida lår, och sprattlar i bröstmusklerna så det står härliga till!
Väl mött, som våran kära rektor säger!
Man kan då börja undra vad egentligen tillgivenhet betyder, själv har jag bara en ytterst liten aning, men tycker att ordet i sig är ståndfast och tillfredsställande. Jag har egentligen inte så stor koll på just "ståndfast" heller, men det är också tillfredsställande och... ståndfast! Hursomhelst bar det av även denna morgon, och det var lite extra småkyligt i luften. Jag kunde också att svurit på att jag såg teskedsgumman komma flygandes in på ett höstlöv. Jag förstod dock sedan att teskedar var mer inne på 2004-talets årgång. Därför ruskade jag villt på skallen, så att mitt hår flög åt alla håll och landande framför mina ögon. Det bar sig inte bättre än att jag tappade balansen.
Jag fick skjuts till mentalsjukhuset för tänder och satte mig ner för att vänta tillsammans med en äldre dam och en pojke med sin pappa, som förövrigt såg ut att jobba som busschaufför. Jag hade ingen aning om varför tanten satt där, men hon var i sällskap med en yngre kvinna, och det enda hon gjorde var att surpla på en kopp med något som såg ut som kaffe. Efter ett tag ropades jag in och fick lite information om tandställning. Just precis, tandställning ja! Det är en sån där skena som håller ställningarna i munnen. Så att inte tandtrollen kommer åt haschet i hålet på vänstra sidan, i tand nr 5.
Jag kom hursomhelst fram till skolan efter några få om och många män. För män, det fanns det gott om på gatan. Dessa män fastställde resultatet av den nya gallerian, och det fanns även många andra byggandgubbar som grejade på med marken, bara för att stan ska se snyggare ut, eller hur det nu ligger till. Väl framme vid skolan muttrade jag någonting om Cold Mountain för mig själv, gick in i byggnaden och upp för trapporna. Väl där tog jag ut mina matteböcker tog så småningom plats vid bänken.
Dagen gick, och vi kom fram till idrotten. Dom flesta krabater var inställde vid att paddla kanot, och blev därför lite besvikna när dom såg att vi skulle spela fotboll mot industriarna. Själv befann jag mig på lite annan ort. Gymmet.
Där roddmaskinen brändes glödhet, och benen artikulerade i takt till musiken som strömmade ut ur högtalarna. Ställde mig också åt fel håll i benböj-maskinen, det blev lite knepigt. Tillslut upptäckte jag problemet och löste det genom att dra en rotering på ganska exakt 180 grader.
När jag kom hem pluggade jag lite engelska och har lyssnat på en massa bitpop. Det är något jag rekommenderar starkt. Bitpop alltså. Det tar ett tag att vänja sig vid det, men när man väl diggar det, så kryper det i baksida lår, och sprattlar i bröstmusklerna så det står härliga till!
Väl mött, som våran kära rektor säger!
Kontrollkrita
Tänkte jag skulle lägga upp dagens åkomma! ;D
Att ta igen på gungorna vad man förlorar på karusellen
Kors i taket. När skrev jag senast egentligen? Det var ett ganska bra tag sen sist vill jag minnas. Hursomhelst osar det vädrade sängkläder i luften, och det är lite drygt 3 veckor kvar till skolan börjar om. Sköna gamla låtar pumpas ut ur högtalarna och mer än hälften man känner daffar ner på PDOL för att knäppa en leopard eller två. Själv sitter jag hemma med en redig morgonfrilla som jag har haft ett bra tag nu på grund av mitt oerhört tjocka hår som jag nu har odlat i några månaders tid. Groovy baby!
Fotbollen har raffat till igen, och det är dags att börja om igen efter två veckors gemytligt uppehåll. det satt som en smäck att får daska till bollen igen!
Pengarna fortsätter att rassla ner i plånboken och snart har jag allt jag behöver. Känns skönt med en stadig inkomst. Man är ju inte så dum att man knaprar hårdbröd i en illaluktande kattburm, som min kära lillasyster brukar uttrycka det. Jag har ingen lillasyster, och inte heller existerar det där citatet heller. Det var bara utfyllnadstext som man skriver när man får lust till, när man matar gnuerna. Gosh!
Vad gör man när man inte vill skriva utfyllnadstext då? Jo, man följer med sina två bröder till den illavarslande staden och köper ett matchande pennfodral till jackan. Detta gjorde vi i torsdags, utan att få någonting gjort egentligen. Vi gick bara omkring från butik till butik och citerade saker från en massa filmer. Trevligt, trevligt!
Fotbollen har raffat till igen, och det är dags att börja om igen efter två veckors gemytligt uppehåll. det satt som en smäck att får daska till bollen igen!
Pengarna fortsätter att rassla ner i plånboken och snart har jag allt jag behöver. Känns skönt med en stadig inkomst. Man är ju inte så dum att man knaprar hårdbröd i en illaluktande kattburm, som min kära lillasyster brukar uttrycka det. Jag har ingen lillasyster, och inte heller existerar det där citatet heller. Det var bara utfyllnadstext som man skriver när man får lust till, när man matar gnuerna. Gosh!
Vad gör man när man inte vill skriva utfyllnadstext då? Jo, man följer med sina två bröder till den illavarslande staden och köper ett matchande pennfodral till jackan. Detta gjorde vi i torsdags, utan att få någonting gjort egentligen. Vi gick bara omkring från butik till butik och citerade saker från en massa filmer. Trevligt, trevligt!
Bowla iväg förgasaren!
Tisdag 10 Juli - Bowlingkväll
Jag vaknade upp på morgonen och fick en översvämmande känsla av att jag fortfarande lever. Man kan ju få såna där konstiga fasoner för sig på kvällen då man går och lägger sig. Då man tänker att Shit, jag kanske dör i natt utan att jag vet om det. Man funderar på det och har svårt att sova i ungefär 3 minuter. Sen, 7 minuter senare ligger man och snarkar högljutt utan att någon hör det. Hur vet man då att man snarkar när ingen hör det, och då man själv ligger och sover dreglandes på en blå kudde? Jo, man spelar in det! Man lägger mobilen på inspelningsläge, ställer väckarklockan på någon gång mitt i natten (så att inte telefonen börjar lagga för att den är tom på utrymme), och lägger sig ner och slumrar in. Detta gjorde jag förstås inte, för då skulle ju folk tro att man är helt från vettet...
Hursomhelst klev jag upp ur sängen och åt frukost i vanlig ordning. Därefter flöt dagen på i vanlig ordning till kvällen flög in och mosade till en hund i nyckelbenet. Det var då jag satte mig vid datorn för att få i mig en nypa frisk fläktluft. Jag loggade in på min nötta msn-användare och fick mig en pratstund med Robert och Jofel. Rätt som det var, bestämdes det att det var dags för en bowlingrunda. Klart och betart (betalt), vi drog in i bowlinghallen som några kungar från durkslaget i hallen! Själv var jag en aningen påtänd av min egen överskottsenergi.
Joel, Stavros och Gustav blev namnen som var redo att bowla skiten ur stället. Vi provade skorna och skoade proverna för att dra ut på banan. Det provades en massa stilar och varianter under den kvällen. Populärast var nog den där Clint Eastwood looken när man gick fram självsäkert till banan, rullade iväg klotet och gick självsäkert tillbaka därifrån. Simpelt, men effektivt nå jävulst! Joel vann över både mig och Robert med hela sju strikes! Själv fick jag in två stycken varav den ena nästan flög genom väggen på andra sidan på grund av den vidunderliga farten som den tilldelades.
Sen drog vi därifrån och matade humlorna.
Onsdag 11 juli -
Kvinnorna i huset var borta på shoppingdag i skellefteå, så män som vi är, drog vi själva iväg på en motorsportsrunda. Vi inledde med några rundor Gokart, och slutade med en vända hos Magnus och hans minibike-bana. Jag måste säga att Mini-bikes är otroligt underskattat! Dom som har kört Gokart och tycker det är kul borde defenitivt svänga förbi och testa Mini-bikes! Det är otroligt mycket roligare. Man får fantastiskt nog upp de små krabaterna i hela 55 kilometer i timmen! Själv skrapade jag upp min socka.
Vi drog sedan därifrån och matade oss själva. Det här var den roligaste heldagen på länge!
Dagen var förresten också fylld med massor av norrmän. Ville bara berätta det före jag kastar in handduken för den här bloggomgången!
Kaffesump!
Jag vaknade upp på morgonen och fick en översvämmande känsla av att jag fortfarande lever. Man kan ju få såna där konstiga fasoner för sig på kvällen då man går och lägger sig. Då man tänker att Shit, jag kanske dör i natt utan att jag vet om det. Man funderar på det och har svårt att sova i ungefär 3 minuter. Sen, 7 minuter senare ligger man och snarkar högljutt utan att någon hör det. Hur vet man då att man snarkar när ingen hör det, och då man själv ligger och sover dreglandes på en blå kudde? Jo, man spelar in det! Man lägger mobilen på inspelningsläge, ställer väckarklockan på någon gång mitt i natten (så att inte telefonen börjar lagga för att den är tom på utrymme), och lägger sig ner och slumrar in. Detta gjorde jag förstås inte, för då skulle ju folk tro att man är helt från vettet...
Hursomhelst klev jag upp ur sängen och åt frukost i vanlig ordning. Därefter flöt dagen på i vanlig ordning till kvällen flög in och mosade till en hund i nyckelbenet. Det var då jag satte mig vid datorn för att få i mig en nypa frisk fläktluft. Jag loggade in på min nötta msn-användare och fick mig en pratstund med Robert och Jofel. Rätt som det var, bestämdes det att det var dags för en bowlingrunda. Klart och betart (betalt), vi drog in i bowlinghallen som några kungar från durkslaget i hallen! Själv var jag en aningen påtänd av min egen överskottsenergi.
Joel, Stavros och Gustav blev namnen som var redo att bowla skiten ur stället. Vi provade skorna och skoade proverna för att dra ut på banan. Det provades en massa stilar och varianter under den kvällen. Populärast var nog den där Clint Eastwood looken när man gick fram självsäkert till banan, rullade iväg klotet och gick självsäkert tillbaka därifrån. Simpelt, men effektivt nå jävulst! Joel vann över både mig och Robert med hela sju strikes! Själv fick jag in två stycken varav den ena nästan flög genom väggen på andra sidan på grund av den vidunderliga farten som den tilldelades.
Sen drog vi därifrån och matade humlorna.
Onsdag 11 juli -
Kvinnorna i huset var borta på shoppingdag i skellefteå, så män som vi är, drog vi själva iväg på en motorsportsrunda. Vi inledde med några rundor Gokart, och slutade med en vända hos Magnus och hans minibike-bana. Jag måste säga att Mini-bikes är otroligt underskattat! Dom som har kört Gokart och tycker det är kul borde defenitivt svänga förbi och testa Mini-bikes! Det är otroligt mycket roligare. Man får fantastiskt nog upp de små krabaterna i hela 55 kilometer i timmen! Själv skrapade jag upp min socka.
Vi drog sedan därifrån och matade oss själva. Det här var den roligaste heldagen på länge!
Dagen var förresten också fylld med massor av norrmän. Ville bara berätta det före jag kastar in handduken för den här bloggomgången!
Kaffesump!
Hej döuh!
Taskigt väder med penna och papper!
Dagens prestation!
(Hoppas du är nöjd nu Camilla, för det här var allt jag hade att komma med!)
Piteå Summer Games och ett lavemang!
Lax i byxan! Ännu en helg har gått, och det är dags för ännu en fin sån där... vad heter det nu igen? sammanfattning! Yes, där fick jag till det! Låt oss dyka in i den nötta disktrasan direkt och på en gång!
Fredag 29 Juni -
Jajamensan, det är fredag och solen trycker sig fram ur de dödligt täta molnen. Och med täta menar jag inte att dom har sådär äckligt mycket pengar som en del har, utan jag menar förstås att dom är vanligt måttligt täta med materia. Vad består då moln av egentligen? Jag vet inte! Det kan vara hundgodis, eller till och med majs. Själv faller min tanke varken på det första eller det andra alternativet. Min tanke faller inte överhuvudtaget, den står kvar här på marken.
På fredagen vaknade man hyfsat tidigt för att man skulle vara hyfsat pigg, och hyfsat klar i skallen. Jag tror däremot inte att det finns någon större skillnad på just "pigg" och "klar i skallen", men jag tänkte att det skulle vara snyggt med lite mer alternativ i den här makabra texten som jag just nu kokar ihop. Hursomhelst så skulle stegen styras mot Svensbyns fotbollsplan för att ta mig en titt på min broders match. Den morgonen skulle dom spela mot norrmän som var lite vita och en släng svarta på tröjorna. Dom var redligt duktiga och plötsligt hade dom gjort mål och vunnit matchen. Norrmännen alltså, inte min brors lag. För om det hade varit min brors lag som hade vunnit så hade det varit min brors lag som hade vunnit, inte normännen! Roligt!
Efter matchen drogs det iväg hemmåt igen för att få i sig några korvar i magen och invänta nästa match. Den tiden tillbringade jag vid en tillbringare för att bringa till en skål!
Skål!
På nästa match skulle jag spela mot ett brasilianskt lag. En träningsmatch helt enkelt, eftersom jag är lite för gammal för att få spela i PSG. Plötsligt stod man där i målvaktsutrustningen, redo att ta emot några salvor med bollar. Då kom det plötsligt fram att vi hade lite för lite folk för att kunna spela, så då drog jag av mig handskarna och byxorna. Tog på mig röda shorts istället för svarta, för att sedan avsluta med att sätta på mig en röd Piteå-tröja. Plötsligt stod man där, redo att ta emot publikens jubel... Som utespelare. Det kom inget jubel, och jag var lika dålig som en handduk. Men så kan det gå när man inte är byggd för att spela forward. I andra halvlek fick jag däremot på mig den förövrigt förskräckligt fula målvaktströjan. Då gick det bättre och vi förlorade med 4-1.
Sen for vi iväg på nästa match, som även den förlorades av min brors lag. Det verkar inte vara något superlag det där, men dom är maskulina som få... Hela bunten! På den matchen träffade jag förresten Markus och Lars med respektive flickvänner. Där stod vi och pratade om livets goda, och hur fotbollen hade inspirerat dom till att sticka iväg till Statoil för att få i sig en smula mat. Så dom stack iväg där, samtidigt som jag satte mig ner vid avbytarbänken som var fullkomligt halvfull med spelare. Stämningen var skyhög i början när jag kom dit och sänktes efter varenda boll som motståndarna satte i nätet.
Sen var matchen klar och vi drog återigen hemmåt. Där var det blankt, och likt en senil 80-åring kommer jag inte ihåg mer av den kvällen. Jag gick hursomelst och lade mig där någon gång.
Lördag 30 Juni -
Även denna dag klev jag upp redigt tidigt eftersom jag skulle steka hamburgare på Öjebyns kyrkmarknad. Dagen till ära tog jag faktiskt på mig kläder, och satte mig ner för att få i mig en frukost. Som vanligt alltså. Sen drog vi iväg till margretelund där jag blev avdumpad. Då jag klev ut ur bilen hade jag över 40 minuter på mig att hitta på något, eftersom jag var 40 minuter tidig. Detta, eftersom min bror hade matchsamling på nåt ställe någonstans. Du kanske inte får ihop det, med det spelar ingen roll. Rollen spelade istället sin innebörd i vad jag skulle hitta på dom där 40 minuterna. Shit my ass tänkte jag inte och pluggade in hörlurana i öronen för att slå på lite bra musik.
Stegen styrde jag ner mot kyrkogården för att ta mig en runda och försöka lista ut var min morfar låg och vilade någonstans. Jag hittade inte graven någonstans, så jag satte mig ner på en parkbänk för att titta på när en äldre dam vattnade en grav. Nä, hon vattnade inte, hon skrubbade rättare sagt av den. Men vattnet fick hon från en vattenkanna, så om man inte visste bättre kunde situationen gå att misstolka på något sätt. Rätt vad det var så hade klockan tickat iväg och visarna stod på 5 minuter i 10.
När jag kom fram till hamburgeriet så stod Marica där med två andra. Här skulle det grillas! Det grillades inte bara, det hände även en del saker med en viss handske och någon stackare fick åka liftkarusell. Jag tänker inte berätta mer om det, men det var hursomhelst mycket kunder den där dagen som ville smacka i sig en hamburgare eller två. Det kom även en del folk som man kände som man däremot inte kunde prata med, för jag och Bella körde på högsta växeln hela tiden. Sen kom Emma med sitt som vanligt glada humör och ställde sig för att inta positionen som första hamburgsläggare.
Efter fyra timmar i hamurgeriet drog jag min kos till farmor och farfars kyrkstuga, där det som vanligt bjöds på fika. Man blev inte lite mätt och likt en hummer i en tvättmaskin gick man med en vacklande gångstil därifrån för att ta sig till hamnen i stan.
Den kvällen skulle vi ut med Moster och våran alldeles nya och ingifta morbror på en båttur. Propellern var igång och båten stutsade iväg ut mot Räbben. Båtturen var rogivande och spektakulär, för att in nämna käraktärsgivande! Man småsov lite hursomhelst och vaknade rätt ofta av ett högt pipande ljud av en apparat som var tillverkad i U.S.A. Det var ett ekolod. Vi lade sedan till vid en lång stenarm som sträckte sig ut mot vattnet och vi gick i land för att sätta oss till rätta vid en grillplats. Den kvällen gjorde sig uttrycket "sug min röv" förståeligt. Det kom nämligen en lömsk liten mygga och smög sig in mellan byxlinningen och min kalsonger. Den tryckte in snabeln genom kalsongerna och sög. Det smakade säkert gott.
Efter några minuters sittande vid grillplatsen fick vi nog och tänkte att vi skulle ut på upptäcksfärd. Det slutade med ett sjujäkla korttagande till ljudet av Ulf Lundells "Öppna landskap" som trängde sig ut genom högtalarna ur min nypimpade mobiltelefon.
Sen var det dags att äta, och det blev en sån där hederlig liten utegrills-mat. Ni vet en sån som man kan göra på en öppen brasa. En sån där mat som består av hälften kött, och hälften råvaror från någon ICA-affär någonstans i landet. Grönsaker alltså. Massivt och kanske en liten aningens... Nä, jag vet inte vad.
Efter den fina maten var det dags för oss att pallra oss över till andra sidan av ön. Där fanns det någon stor sten av något slag, som på något sätt stack ut i mängden. Den stenen var man visst tvungen att se om man råkade sätta rumpan på räbben. Vi gick alltså förbi ett sjömarkeringsmärke och vidare ut på slätterna som var fullkomligt stenbetäckta. Vi gick en omväg och var nästan påväg att gå vilse. Det var då vi såg den! En död fågel. Vi gick förbi den, och där såg vi den! En spik i en planka. Vi gick över plankan, och där såg vi den! Den där förbaskade stenen!
Då vi kom dit förstod jag vad som var så ballt med den. Folk har tydligen mätt vattennivån på den där stenen som egentligen var en klippa (vad det nu är för skillnad). Nu fanns det inget vatten på klippan överhuvudtaget, det hade sjunkt ner några meter neråt och utåt. Men man såg att vattnet hade varit rätt högt år 1750. Coolt. Näe, kanske ine för er. Men det var rätt häftigt att se när man väl stod där.
Sen var det dags att gå tillbaka, och då kom vi på att man kunde snedda över ett ställe så att man kom tillbaka snabbare till våran grillplats. Vi stannade upp på ett ställe där det gick att åka nerför en slät sten. Eftersom vi har någon liten förkärlek till släta stenar satte vi oss på stenar och åkte ner för den släta stenen. Låter logiskt, eller hur?
Sen när vi kom tillbaka blev det efterrätt. Det blev marshmallows, bananer med choklad, mariekex, och sånt! Själv gick jag in stenhårt på marshmallows'arna som jag grillade nöten ur! Det finns ingen nöt i dom, men det kunde ha funnits, och det är ju tanken som räknas. För ett år sen visste jag inte hur man grillade marshmallows, men plötsligt, om ungefär en månad för ett år sen så lärde jag mig det runt en brasa någonstans här i världen! Det var det värt, för det är grymt gott!
Efter en oerhört trevlig kväll, med många fina diskussioner var det dags att åka hem någon gång mitt i natten. Jag hoppade på båten och somnade.
Söndag 1 Juli -
Puh! Efter en sån snygg avslutning på förra avsnittet är det nästan lite sorligt att gå vidare. Sånt är livet! Idag vaknade jag ganska sent och hoppade med ett ryck upp ur sängen och tänkte att jag helt enkelt var tvungen att gaska upp mig! Tänkt och gjort. Plötsligt satt jag där aldeles själv vid frukostbordet och kunde inte hitta något bröd någonstans. Efter ett fibrilt sökande slappade jag till mig själv och grappade tag i den där korvbrödspåsen.
En sak som har slagit mig är den där dumma reklamen som korvbrödsbagaren har. Det heter ju för fasen inte bröd med korv! Det spelar ju för tusan ingen roll om man tar det där förbannade brödet först eller inte. Det heter ändå Korv Med Bröd och inte tvärtom! Korven är ju huvudingrediensen!
På tal om huvudingrediens så skulle jag iväg på Öjebymarknaden idag. Så jag drog iväg med mina bröder och shoppade loss. Vi gick i max 10 minuter, då var vi klara och kom fram till att marknader inte är någonting för oss. Vi gick och åt vofflor istället på någon prostgård som hade sitt huvudkontor någonstans bakom kyrkan. Det var oerhört gott och lite smått mättande. Vi tog oss ut ur huset och hittade Bella, Linnea, Maria och resten av gänget. Vi satt och snackade med dom ett tag och blev så småningom inbjudna på volleyboll samma kväll! Vi tyckte att det lät som en bra idé, så när vi kom hem käkade vi och drog iväg på volleyboll hos Linnea. Vårat lag, killarna, vann!
Nu sitter man här och lyssnar på musik och chillar softet ur brunnslocket. Imorgon händer det inte ett jota. Dessutom har vi sommaruppehåll från fotbollen. Det mina vänner, är inte alls bra!
Fredag 29 Juni -
Jajamensan, det är fredag och solen trycker sig fram ur de dödligt täta molnen. Och med täta menar jag inte att dom har sådär äckligt mycket pengar som en del har, utan jag menar förstås att dom är vanligt måttligt täta med materia. Vad består då moln av egentligen? Jag vet inte! Det kan vara hundgodis, eller till och med majs. Själv faller min tanke varken på det första eller det andra alternativet. Min tanke faller inte överhuvudtaget, den står kvar här på marken.
På fredagen vaknade man hyfsat tidigt för att man skulle vara hyfsat pigg, och hyfsat klar i skallen. Jag tror däremot inte att det finns någon större skillnad på just "pigg" och "klar i skallen", men jag tänkte att det skulle vara snyggt med lite mer alternativ i den här makabra texten som jag just nu kokar ihop. Hursomhelst så skulle stegen styras mot Svensbyns fotbollsplan för att ta mig en titt på min broders match. Den morgonen skulle dom spela mot norrmän som var lite vita och en släng svarta på tröjorna. Dom var redligt duktiga och plötsligt hade dom gjort mål och vunnit matchen. Norrmännen alltså, inte min brors lag. För om det hade varit min brors lag som hade vunnit så hade det varit min brors lag som hade vunnit, inte normännen! Roligt!
Efter matchen drogs det iväg hemmåt igen för att få i sig några korvar i magen och invänta nästa match. Den tiden tillbringade jag vid en tillbringare för att bringa till en skål!
Skål!
På nästa match skulle jag spela mot ett brasilianskt lag. En träningsmatch helt enkelt, eftersom jag är lite för gammal för att få spela i PSG. Plötsligt stod man där i målvaktsutrustningen, redo att ta emot några salvor med bollar. Då kom det plötsligt fram att vi hade lite för lite folk för att kunna spela, så då drog jag av mig handskarna och byxorna. Tog på mig röda shorts istället för svarta, för att sedan avsluta med att sätta på mig en röd Piteå-tröja. Plötsligt stod man där, redo att ta emot publikens jubel... Som utespelare. Det kom inget jubel, och jag var lika dålig som en handduk. Men så kan det gå när man inte är byggd för att spela forward. I andra halvlek fick jag däremot på mig den förövrigt förskräckligt fula målvaktströjan. Då gick det bättre och vi förlorade med 4-1.
Sen for vi iväg på nästa match, som även den förlorades av min brors lag. Det verkar inte vara något superlag det där, men dom är maskulina som få... Hela bunten! På den matchen träffade jag förresten Markus och Lars med respektive flickvänner. Där stod vi och pratade om livets goda, och hur fotbollen hade inspirerat dom till att sticka iväg till Statoil för att få i sig en smula mat. Så dom stack iväg där, samtidigt som jag satte mig ner vid avbytarbänken som var fullkomligt halvfull med spelare. Stämningen var skyhög i början när jag kom dit och sänktes efter varenda boll som motståndarna satte i nätet.
Sen var matchen klar och vi drog återigen hemmåt. Där var det blankt, och likt en senil 80-åring kommer jag inte ihåg mer av den kvällen. Jag gick hursomelst och lade mig där någon gång.
Lördag 30 Juni -
Även denna dag klev jag upp redigt tidigt eftersom jag skulle steka hamburgare på Öjebyns kyrkmarknad. Dagen till ära tog jag faktiskt på mig kläder, och satte mig ner för att få i mig en frukost. Som vanligt alltså. Sen drog vi iväg till margretelund där jag blev avdumpad. Då jag klev ut ur bilen hade jag över 40 minuter på mig att hitta på något, eftersom jag var 40 minuter tidig. Detta, eftersom min bror hade matchsamling på nåt ställe någonstans. Du kanske inte får ihop det, med det spelar ingen roll. Rollen spelade istället sin innebörd i vad jag skulle hitta på dom där 40 minuterna. Shit my ass tänkte jag inte och pluggade in hörlurana i öronen för att slå på lite bra musik.
Stegen styrde jag ner mot kyrkogården för att ta mig en runda och försöka lista ut var min morfar låg och vilade någonstans. Jag hittade inte graven någonstans, så jag satte mig ner på en parkbänk för att titta på när en äldre dam vattnade en grav. Nä, hon vattnade inte, hon skrubbade rättare sagt av den. Men vattnet fick hon från en vattenkanna, så om man inte visste bättre kunde situationen gå att misstolka på något sätt. Rätt vad det var så hade klockan tickat iväg och visarna stod på 5 minuter i 10.
När jag kom fram till hamburgeriet så stod Marica där med två andra. Här skulle det grillas! Det grillades inte bara, det hände även en del saker med en viss handske och någon stackare fick åka liftkarusell. Jag tänker inte berätta mer om det, men det var hursomhelst mycket kunder den där dagen som ville smacka i sig en hamburgare eller två. Det kom även en del folk som man kände som man däremot inte kunde prata med, för jag och Bella körde på högsta växeln hela tiden. Sen kom Emma med sitt som vanligt glada humör och ställde sig för att inta positionen som första hamburgsläggare.
Efter fyra timmar i hamurgeriet drog jag min kos till farmor och farfars kyrkstuga, där det som vanligt bjöds på fika. Man blev inte lite mätt och likt en hummer i en tvättmaskin gick man med en vacklande gångstil därifrån för att ta sig till hamnen i stan.
Den kvällen skulle vi ut med Moster och våran alldeles nya och ingifta morbror på en båttur. Propellern var igång och båten stutsade iväg ut mot Räbben. Båtturen var rogivande och spektakulär, för att in nämna käraktärsgivande! Man småsov lite hursomhelst och vaknade rätt ofta av ett högt pipande ljud av en apparat som var tillverkad i U.S.A. Det var ett ekolod. Vi lade sedan till vid en lång stenarm som sträckte sig ut mot vattnet och vi gick i land för att sätta oss till rätta vid en grillplats. Den kvällen gjorde sig uttrycket "sug min röv" förståeligt. Det kom nämligen en lömsk liten mygga och smög sig in mellan byxlinningen och min kalsonger. Den tryckte in snabeln genom kalsongerna och sög. Det smakade säkert gott.
Efter några minuters sittande vid grillplatsen fick vi nog och tänkte att vi skulle ut på upptäcksfärd. Det slutade med ett sjujäkla korttagande till ljudet av Ulf Lundells "Öppna landskap" som trängde sig ut genom högtalarna ur min nypimpade mobiltelefon.
Efter den fina maten var det dags för oss att pallra oss över till andra sidan av ön. Där fanns det någon stor sten av något slag, som på något sätt stack ut i mängden. Den stenen var man visst tvungen att se om man råkade sätta rumpan på räbben. Vi gick alltså förbi ett sjömarkeringsmärke och vidare ut på slätterna som var fullkomligt stenbetäckta. Vi gick en omväg och var nästan påväg att gå vilse. Det var då vi såg den! En död fågel. Vi gick förbi den, och där såg vi den! En spik i en planka. Vi gick över plankan, och där såg vi den! Den där förbaskade stenen!
Då vi kom dit förstod jag vad som var så ballt med den. Folk har tydligen mätt vattennivån på den där stenen som egentligen var en klippa (vad det nu är för skillnad). Nu fanns det inget vatten på klippan överhuvudtaget, det hade sjunkt ner några meter neråt och utåt. Men man såg att vattnet hade varit rätt högt år 1750. Coolt. Näe, kanske ine för er. Men det var rätt häftigt att se när man väl stod där.
Sen var det dags att gå tillbaka, och då kom vi på att man kunde snedda över ett ställe så att man kom tillbaka snabbare till våran grillplats. Vi stannade upp på ett ställe där det gick att åka nerför en slät sten. Eftersom vi har någon liten förkärlek till släta stenar satte vi oss på stenar och åkte ner för den släta stenen. Låter logiskt, eller hur?
Sen när vi kom tillbaka blev det efterrätt. Det blev marshmallows, bananer med choklad, mariekex, och sånt! Själv gick jag in stenhårt på marshmallows'arna som jag grillade nöten ur! Det finns ingen nöt i dom, men det kunde ha funnits, och det är ju tanken som räknas. För ett år sen visste jag inte hur man grillade marshmallows, men plötsligt, om ungefär en månad för ett år sen så lärde jag mig det runt en brasa någonstans här i världen! Det var det värt, för det är grymt gott!
Efter en oerhört trevlig kväll, med många fina diskussioner var det dags att åka hem någon gång mitt i natten. Jag hoppade på båten och somnade.
Söndag 1 Juli -
Puh! Efter en sån snygg avslutning på förra avsnittet är det nästan lite sorligt att gå vidare. Sånt är livet! Idag vaknade jag ganska sent och hoppade med ett ryck upp ur sängen och tänkte att jag helt enkelt var tvungen att gaska upp mig! Tänkt och gjort. Plötsligt satt jag där aldeles själv vid frukostbordet och kunde inte hitta något bröd någonstans. Efter ett fibrilt sökande slappade jag till mig själv och grappade tag i den där korvbrödspåsen.
En sak som har slagit mig är den där dumma reklamen som korvbrödsbagaren har. Det heter ju för fasen inte bröd med korv! Det spelar ju för tusan ingen roll om man tar det där förbannade brödet först eller inte. Det heter ändå Korv Med Bröd och inte tvärtom! Korven är ju huvudingrediensen!
På tal om huvudingrediens så skulle jag iväg på Öjebymarknaden idag. Så jag drog iväg med mina bröder och shoppade loss. Vi gick i max 10 minuter, då var vi klara och kom fram till att marknader inte är någonting för oss. Vi gick och åt vofflor istället på någon prostgård som hade sitt huvudkontor någonstans bakom kyrkan. Det var oerhört gott och lite smått mättande. Vi tog oss ut ur huset och hittade Bella, Linnea, Maria och resten av gänget. Vi satt och snackade med dom ett tag och blev så småningom inbjudna på volleyboll samma kväll! Vi tyckte att det lät som en bra idé, så när vi kom hem käkade vi och drog iväg på volleyboll hos Linnea. Vårat lag, killarna, vann!
Nu sitter man här och lyssnar på musik och chillar softet ur brunnslocket. Imorgon händer det inte ett jota. Dessutom har vi sommaruppehåll från fotbollen. Det mina vänner, är inte alls bra!
Regn ute och en dask på innerlåret!
Nu är det regnigt ute. Fy skam på vädergurun alltså! Det har regnat på rätt bra nu de senaste dagarna och det är då man parkerar den massiva stjärten på en bekväm stol och sätter sig framför en dator för att lyssna igenom hela förrådet med musik. Förrådet är inte litet, och det är fullt med olika sånadär stilar som någon inteligent varelse valde att döpa för en "genre". Smart tänkt!
Det finns inte så många alternativ att syssla med när det regnar på som det gör nu. Men en sak som man kan göra är att sova. Det vill inte jag göra, för då slösar man bara bort en massa tid. För när man tänker på det, så är sova en ganska dum idé. Folk som sover mycket har som förklaring att det är oerhört skönt att sova och det kan jag faktiskt lägga mina vantar på och hålla med om. Sen kan man tänka en brandstege längre upp i tankegångarna. För när man tänker på det så är det bara skönt att sova precis när man är på gränsen på att sova och inte sova, även precis när man har vaknat och tänker somna om igen och ibland då man drömmer. Mina drömmar är dock alltid grymt kontsiga och mysko, så när jag har haft en sån konstigt mysko dröm så får jag mardrömmar om att jag drömmer så kontsigt. Det är också en aningens oskuldsfullt och bra gjort.
En annan sak man kan göra när det regnar ute är att ta sig en kort promenad till farmor och farfar och hälsa på, för där är man alltid välkommen! Där bjöds det på fika och lite vuxenprat. Sen efter någon timme drogs det iväg hem igen med paraplyet i vänstra handen och brorsan utanför paraplyet på min högra sida. På tal om regn så hade min jacka legat ute hela natten i regnet och var därför oerhört blöt. Jag straffade därför mig själv och sprang ut med byxorna vid fotknölarna hela vägen ner till baksidan (med oerhört små steg för att inte ramla) för att plocka upp jackan och springa hela vägen tillbala igen. Fråga mig inte varför, det bara blev så.
Igårkväll var det ingen lyckad träning för min del eller för någon av det andra målvakterna för den delen heller! Vi gjorde en övning i en timme som kanske var oerhört kul för alla utespelarna som tog del av den. Men vi målvakter fick knappt röra bollen överhuvudtaget. Det var en övning på bara ett mål. Bollen kom aldrig fram till oss och vi var dessutom tre målvakter som skulle turas om! Det var något lite lurt i görningen och jag kunde känna det ända in i skulderbladen. Det var som att någon hade begravt en hund och glömt att dra tummen ur vagnen. Det var skumt, och det med råge.
Det blev lite detektivsnack där sista delen på förra spalten, det gillar vi! Hursomhelst så får vi se vad som hittas på ikväll. FCZ spelar ju invigningsmatch idag på kvarnvallen, så vi får väl se om man dyker upp där ett tag. Det är större risk att det händer om det slutar regna. Om jag nu inte skulle fara dit, så får vi se vad som annars händer. Jag kanske drar ut med värmepistolen i högsta hugg , blickar upp mot den regniga himlen och skriker något i stil med "mig kan du inte slå" och "kom igen nu, är det där allt du har!". Kul, rogivande och framförallt intressant.
Nää, nu kom "Smooth Criminal - Michael Jacksson" upp på min spelningslista, dags att svänga på rumpan och dansa en sväng!
Det finns inte så många alternativ att syssla med när det regnar på som det gör nu. Men en sak som man kan göra är att sova. Det vill inte jag göra, för då slösar man bara bort en massa tid. För när man tänker på det, så är sova en ganska dum idé. Folk som sover mycket har som förklaring att det är oerhört skönt att sova och det kan jag faktiskt lägga mina vantar på och hålla med om. Sen kan man tänka en brandstege längre upp i tankegångarna. För när man tänker på det så är det bara skönt att sova precis när man är på gränsen på att sova och inte sova, även precis när man har vaknat och tänker somna om igen och ibland då man drömmer. Mina drömmar är dock alltid grymt kontsiga och mysko, så när jag har haft en sån konstigt mysko dröm så får jag mardrömmar om att jag drömmer så kontsigt. Det är också en aningens oskuldsfullt och bra gjort.
En annan sak man kan göra när det regnar ute är att ta sig en kort promenad till farmor och farfar och hälsa på, för där är man alltid välkommen! Där bjöds det på fika och lite vuxenprat. Sen efter någon timme drogs det iväg hem igen med paraplyet i vänstra handen och brorsan utanför paraplyet på min högra sida. På tal om regn så hade min jacka legat ute hela natten i regnet och var därför oerhört blöt. Jag straffade därför mig själv och sprang ut med byxorna vid fotknölarna hela vägen ner till baksidan (med oerhört små steg för att inte ramla) för att plocka upp jackan och springa hela vägen tillbala igen. Fråga mig inte varför, det bara blev så.
Igårkväll var det ingen lyckad träning för min del eller för någon av det andra målvakterna för den delen heller! Vi gjorde en övning i en timme som kanske var oerhört kul för alla utespelarna som tog del av den. Men vi målvakter fick knappt röra bollen överhuvudtaget. Det var en övning på bara ett mål. Bollen kom aldrig fram till oss och vi var dessutom tre målvakter som skulle turas om! Det var något lite lurt i görningen och jag kunde känna det ända in i skulderbladen. Det var som att någon hade begravt en hund och glömt att dra tummen ur vagnen. Det var skumt, och det med råge.
Det blev lite detektivsnack där sista delen på förra spalten, det gillar vi! Hursomhelst så får vi se vad som hittas på ikväll. FCZ spelar ju invigningsmatch idag på kvarnvallen, så vi får väl se om man dyker upp där ett tag. Det är större risk att det händer om det slutar regna. Om jag nu inte skulle fara dit, så får vi se vad som annars händer. Jag kanske drar ut med värmepistolen i högsta hugg , blickar upp mot den regniga himlen och skriker något i stil med "mig kan du inte slå" och "kom igen nu, är det där allt du har!". Kul, rogivande och framförallt intressant.
Nää, nu kom "Smooth Criminal - Michael Jacksson" upp på min spelningslista, dags att svänga på rumpan och dansa en sväng!
Blommor i blom och en gnutta kristet!
Nu leker livet må jag säga! Det bara glider på, som i en uppförsbacke i de småländska skogarna och det känns gött måste jag samtidigt passa på att medge. Det känns som om det växer små kantarellskålar i mittuppgångarna till både hjärnan och halsmandlarna, och det medför en oerhört grym känsla! De senaste dagarna har varit rätt händelserika, så jag tänkte att jag skulle sammanfatta dom med en enda stor bloggtext istället för att skriva dom separat. Befriande? Javisst! Så, när nu denna bortförklaring är gjord, kan jag äntligen börja skriva ner fanskapet!
Fredag 22 Juni - Midsommarafton
Jajamensan, midsommarafton! Blommorna blommar i högsta hugg, och försöker samtidigt att hålla sig ifrån alla de penetrerande bin som känner sig lite extra varma. Solen lyser nämligen, inget annat. Jag började dagen med att hälla i mig en stark nypa dressing, samtidigt som jag klämmer åt ica-kassarna som jag roffat åt mig. När man läser denna nedlåtande textrad, kan man börja fundera om det verkligen är sant. Nej kära läsare, det är det inte. Istället började jag dagen med en filtallrik och några polarmackor med skinka på! Efter den näringsrika intagningen var det dags att städa rummet litegrann, eftersom Robert skulle komma inhoppandes genom dörren om bara några timmar. Eftersom jag hade filurat och överträffat mig själv bara några dagar innan, var rummet faktiskt grundligt städat. Jag finputsade lite i kanterna och satte mig vid datorn för att förbränna lite fett och fixa till den här förbannade sidan som vid den tidpunkten inte såg så mycket ut för världen.
Robert klampade efter ett tag in genom den bruna dörren som stod parkerad precis vid ingången av vårat hus. Skumligt otäckt faktiskt. Den har stått där hela mitt liv. Jag och Ropertcopter gick ut litegrann i sällskap med bror min och lattjade omkring med fotbollen, eftersom den också behöver rastas lite då och då. Vi höll på där ett tag, till vi tillslut tyckte att det var dags att gå in. Innomhus var det den vanliga atmosfären som tog över. Lite småkusliga diskussioner med ett och annat halvdåligt skämt som vi slängde in lite då och då.
Vi åt grillat.
Kvällen slutade framför dumburken, som man också brukar kalla för televisionsapparat. Det var däremot inte television vid ägnade tanken åt, utan det var DVD som regerade stället. Titlarna tänker jag inte berätta, utan jag ska ge er en liten ledtråd som ni kan gå i lura på under dagarna som är kvar av sommarlovet. Men ni får fram båda titlarna om ni tänker på fyra oerhört maskulina människor med en förglömlig kärlek till ett ägg! Lurigt, eller hur?
Hursomhelst, så var midsommarafton över i ett nafs och vi gick till sängs någon gång på natten.
Fredag 23 Juni - Midsommardagen
Jag och Robert vaknade båda två med en oerhörd baksmälla av maränger och glass. Vi höll oss borta från jordgubbarna däremot, eftersom vi ansåg att de innehöll lite för starka grejer. Vi gick i allafall upp och åt frukost. Mjuka kakor är icket att leka med, icket heller att slänga åt hunden! Mätta och belåtna satte vi oss åter igen ner för att återuppta den bissara atmosfären som hade mojsat omkring i luften kvällen innan.
Någon gång mitt på dagen ringde Joel och ville ta del av vårat sällskap. Ett sånt erbjudande går ju helt enkelt inte att motstå, så han satte sig på sin nya moppe och drog hit. När han väl kom hit, kändes det återigen som att bollen behövde komma ut i den friska luften. Så vi uppfyllde dess önskningar och sparkade skiten ur den mot en vägg. Det var då Joel berättade om vad han hade gjort kvällen innan. Han hade tydligen fått grepp om en elekrisk flugsmälla, som han hade använt till att spöa näcktaren ur bin och humlor. Det var oerhört tillfredsställande att lyssna på dessa upptåg, så vi gick in för att ta oss en bit fika.
Joels moppe går oerhört tyst!
När fikat hade mättat våra hungriga magar var det dags för mig och Joel att använda våran (icke-elekriska) flugsmälla och piska till litegrann. Man kan tro att vi inte är helt friska, och det tror inte jag heller. Men det är kul som sjutton! Jag har nu på efterhand kommit fram till att vi är ganska lika alla dessa krabater som väljer alkoholen istället. Men istället för att få en baksmälla som tränger in i huvudet, så smäller vi till överallt annat på kroppen.
Efter ett tag drog de två krabaterna hem på sina mopeder eftersom det var dags för dom att fara hem och äta. Det bjöds visst på uppstekt palt, och det kan man ju inte tacka nej till. Själv fick jag en ordentlig lax i magen. Dom är duktiga dom där fiskarna, dom kan både mätta sig själv och andra.
På kvällen satte jag mig åter vid datorn för att njuta av Beatles "Hey Jude". Inte att leka med! Där satt jag ett tag och filade på med lite allt möjligt till klockan var rätt så mycket. Då tog jag mig i kragen för att dra ut och springa en runda. Tog nytt personligt rekord, så jag var rätt nöjd den resterande tiden av kvällen och somnade bums.
Fredag 24 Juni - Anders Konfirmation
Jajamensan, broder Anders skulle konfirmera sig dagen till ära, så det var inte så mycket som hände på morgonen. Annat än att man åt frukost och tog på sig alla kläder som man skulle fila i resten av dagen. Sen drogs det iväg till kyrkan via vårat fordon. Bilen. Där skulle Anders genrepa, så man ville inte gå in och lyssna på allt i förväg. Så jag och min storebror fördrev tiden med att kasta sten och öppna och stänga luckan på mobilen. Dessutom kändes det som en föredragsdag, så jag ställde mig upp för att hålla ett snyggt föredrag för de tomma parkbänkarna som stod uppradade framför mig.
Tillslut gick vi in i kyrkan och såg det sista av genrepet. Klurigt och finurligt! Jag gillade skarpt det lilla dramat. Det var praktfullt och innehöll nåt litet extra. Det sjöngs och det tappades bort texter. Sen lades det händer på tomma huvuden och det var visst någon som fick ett vampyrbett efter vinet, längst upp i högra hörnet. Sen var det klart och alla konfirmander sprutade ut ur kyrkan!
Anders försvann någonstans, och vi hann inte riktigt se vart eller varför. Det var moster som hade snott honom för ett fotografi eller två. Sen gick vi upp til brorsan och posade litegrann, eftersom det är det man ska göra på konfirmationskort med familjen.
Fredag 22 Juni - Midsommarafton
Jajamensan, midsommarafton! Blommorna blommar i högsta hugg, och försöker samtidigt att hålla sig ifrån alla de penetrerande bin som känner sig lite extra varma. Solen lyser nämligen, inget annat. Jag började dagen med att hälla i mig en stark nypa dressing, samtidigt som jag klämmer åt ica-kassarna som jag roffat åt mig. När man läser denna nedlåtande textrad, kan man börja fundera om det verkligen är sant. Nej kära läsare, det är det inte. Istället började jag dagen med en filtallrik och några polarmackor med skinka på! Efter den näringsrika intagningen var det dags att städa rummet litegrann, eftersom Robert skulle komma inhoppandes genom dörren om bara några timmar. Eftersom jag hade filurat och överträffat mig själv bara några dagar innan, var rummet faktiskt grundligt städat. Jag finputsade lite i kanterna och satte mig vid datorn för att förbränna lite fett och fixa till den här förbannade sidan som vid den tidpunkten inte såg så mycket ut för världen.
Robert klampade efter ett tag in genom den bruna dörren som stod parkerad precis vid ingången av vårat hus. Skumligt otäckt faktiskt. Den har stått där hela mitt liv. Jag och Ropertcopter gick ut litegrann i sällskap med bror min och lattjade omkring med fotbollen, eftersom den också behöver rastas lite då och då. Vi höll på där ett tag, till vi tillslut tyckte att det var dags att gå in. Innomhus var det den vanliga atmosfären som tog över. Lite småkusliga diskussioner med ett och annat halvdåligt skämt som vi slängde in lite då och då.
Vi åt grillat.
Kvällen slutade framför dumburken, som man också brukar kalla för televisionsapparat. Det var däremot inte television vid ägnade tanken åt, utan det var DVD som regerade stället. Titlarna tänker jag inte berätta, utan jag ska ge er en liten ledtråd som ni kan gå i lura på under dagarna som är kvar av sommarlovet. Men ni får fram båda titlarna om ni tänker på fyra oerhört maskulina människor med en förglömlig kärlek till ett ägg! Lurigt, eller hur?
Hursomhelst, så var midsommarafton över i ett nafs och vi gick till sängs någon gång på natten.
Fredag 23 Juni - Midsommardagen
Jag och Robert vaknade båda två med en oerhörd baksmälla av maränger och glass. Vi höll oss borta från jordgubbarna däremot, eftersom vi ansåg att de innehöll lite för starka grejer. Vi gick i allafall upp och åt frukost. Mjuka kakor är icket att leka med, icket heller att slänga åt hunden! Mätta och belåtna satte vi oss åter igen ner för att återuppta den bissara atmosfären som hade mojsat omkring i luften kvällen innan.
Någon gång mitt på dagen ringde Joel och ville ta del av vårat sällskap. Ett sånt erbjudande går ju helt enkelt inte att motstå, så han satte sig på sin nya moppe och drog hit. När han väl kom hit, kändes det återigen som att bollen behövde komma ut i den friska luften. Så vi uppfyllde dess önskningar och sparkade skiten ur den mot en vägg. Det var då Joel berättade om vad han hade gjort kvällen innan. Han hade tydligen fått grepp om en elekrisk flugsmälla, som han hade använt till att spöa näcktaren ur bin och humlor. Det var oerhört tillfredsställande att lyssna på dessa upptåg, så vi gick in för att ta oss en bit fika.
Joels moppe går oerhört tyst!
När fikat hade mättat våra hungriga magar var det dags för mig och Joel att använda våran (icke-elekriska) flugsmälla och piska till litegrann. Man kan tro att vi inte är helt friska, och det tror inte jag heller. Men det är kul som sjutton! Jag har nu på efterhand kommit fram till att vi är ganska lika alla dessa krabater som väljer alkoholen istället. Men istället för att få en baksmälla som tränger in i huvudet, så smäller vi till överallt annat på kroppen.
Efter ett tag drog de två krabaterna hem på sina mopeder eftersom det var dags för dom att fara hem och äta. Det bjöds visst på uppstekt palt, och det kan man ju inte tacka nej till. Själv fick jag en ordentlig lax i magen. Dom är duktiga dom där fiskarna, dom kan både mätta sig själv och andra.
På kvällen satte jag mig åter vid datorn för att njuta av Beatles "Hey Jude". Inte att leka med! Där satt jag ett tag och filade på med lite allt möjligt till klockan var rätt så mycket. Då tog jag mig i kragen för att dra ut och springa en runda. Tog nytt personligt rekord, så jag var rätt nöjd den resterande tiden av kvällen och somnade bums.
Fredag 24 Juni - Anders Konfirmation
Jajamensan, broder Anders skulle konfirmera sig dagen till ära, så det var inte så mycket som hände på morgonen. Annat än att man åt frukost och tog på sig alla kläder som man skulle fila i resten av dagen. Sen drogs det iväg till kyrkan via vårat fordon. Bilen. Där skulle Anders genrepa, så man ville inte gå in och lyssna på allt i förväg. Så jag och min storebror fördrev tiden med att kasta sten och öppna och stänga luckan på mobilen. Dessutom kändes det som en föredragsdag, så jag ställde mig upp för att hålla ett snyggt föredrag för de tomma parkbänkarna som stod uppradade framför mig.
Det var oerhört glamoröst vill jag lova, och de lyssnade väl till det jag hade att säga. Det var, kort och gott, majestätiskt. Och sköööönt.
Tillslut gick vi in i kyrkan och såg det sista av genrepet. Klurigt och finurligt! Jag gillade skarpt det lilla dramat. Det var praktfullt och innehöll nåt litet extra. Det sjöngs och det tappades bort texter. Sen lades det händer på tomma huvuden och det var visst någon som fick ett vampyrbett efter vinet, längst upp i högra hörnet. Sen var det klart och alla konfirmander sprutade ut ur kyrkan!
Anders försvann någonstans, och vi hann inte riktigt se vart eller varför. Det var moster som hade snott honom för ett fotografi eller två. Sen gick vi upp til brorsan och posade litegrann, eftersom det är det man ska göra på konfirmationskort med familjen.
Jag förstår mig faktiskt inte på det här kortet. Vi sade att vi alla skulle posa med "Anders-frälser-oss-posen", men det visade det sig sedan att alla inte var helt på den idén. Eftersom jag var längst fram, ser jag inte vad det andra gör, så jag går ut för 100%, bara för att få till ett snyggt kort. Förbannade casanova! Jaja, resultatet blev i allafall inte bättre än så här. Det är tanken i bilen som räknas!
Sen drog vi hem med hela den tjocka släckten och fikade oss tjocka. Själv fick jag en försenad present av mina kusiner från förra året, då jag konfirmerade mig. Tänka sig, det har redan gått ett år...
Sen drog vi hem med hela den tjocka släckten och fikade oss tjocka. Själv fick jag en försenad present av mina kusiner från förra året, då jag konfirmerade mig. Tänka sig, det har redan gått ett år...
Kärlek i luften och spritflaskan i vänster näve!
Lördag 16 Juni - Mosters Bröllop
Sicken en va? Jag började med att kliva upp ur min säng, och satte mig ner för att hiva i mig en skopa frukost. Då stannade jag plötsligt upp, och av någon konstig anledning började jag tänka på Musse Pigg i en gulrandig baddräkt. Mina tankar gick vidare, till dom plötsligt spårade ur fullständigt. Då hajade jag till, log ett ögonblick, för att sedan sätta ner all frukost i magsäcken. Jag gick vidare mot datorn för att leka med premiere ett ögonblick. Där satt jag ett bra tag, till det var dags att klä på mig min snygga outfit som jag skulle ha på mig dagen till ära.
Tiden tickade iväg, till det så småningom var dags att hämta bror min från konfirmationslägret, eftersom han också ville mocka hästarna, och fira våran kära moster. Så vi drog iväg och hämtade honom så att även han kunde runda till sina vackra kanter till bollar och lägga på sig några lager finkläder. Resten av tiden är egentligen bara skitsnack, men tillslut klämtade klockorna och det var dags för bröllop. Vi hade plats längst fram i kyrkan, då vi såg de två filurerna gå fram till altaret längst mittgången. Vackert ta mig tusan! Sen var dom gifta och det var dags för en hel drös med en massa fotgrafier och ris-kastande barn och vuxna. Det tog nog en halvtimme, när vi tillslut var klara och på väg till pitholmsgården där efterfesten skulle hålla hus.
När vi kom fram till guiset fick vi en välkomstdrink och för oss yngre fick det bli det alkoholfria alternativet. Jag och mina bröder stod där och minglade med folk som man inte hade ett jotas aning om var det kom från, eller hur de var släkt med brudparet. Men det var en kille som hette Tommy, som var en kul liten prick. Han hade en kompis i Lillpite som hade ett kul smeknamn. Men det är ju inte så konstigt om man bor i lillpite, för här har alla ett smeknamn. Vid stod och filosoferade och tog påfyllning efter påfyllning, när tillslut brudparet dök upp i en svart gammal bil. Den var gammal, men ack så snygg den var!
Vi sjöng en liten sång, och satte oss sedan till bords för att sjunga mer sånger och äta oss mätta ner till tårna. Förrätten kom in på bordet och om jag ska vara ärlig såg det inte så gott ut, men man ska aldrig dömma hunden efter skosulorna, för det var så grymt gott så man kunde kasta in handduken och gå och lägga sig! Efter förrätten var det dags för lite telegram och ett tal från mormor. Sen snördes varmrätten in på bordet, tillsammans med något rött vin. Men för oss yngre var det återigen det alkoholfria alternativet som gällde.
Middagen fortsatte som tidigare med lite rätter här och var, några tal, sånger och telegram. Sen kom bröllopstårtan in i rummet och ögonen blev stora som gelébåtar. Som allt annat på bröllopet var även tårtan oerhört snygg den också, men framför allt var den oerhört god.
Tårtan var beige.
Sen blev det dags för någon lek med de vuxna barnen som för tillfället hade blivit lite smådragna av allt alkohol. Musigt och diskret! Sen var det fest, med nåt lokalt dansband och en bar. Det var vi som var bartenders, jag och bröderna. Vi delade ut någon Long Island Iced Tea, och framförallt en och annan Orgasm. Det blev en stor hit det där med baren, för vi hade kö nästan hela tiden och folket blev allt mer onyktra. Efter ett tag kom det en såndär häftig 70-tals dänga, och man var helt enkelt tvungen att dra en dans mitt på dansgolvet med min moster. Inte en sån där pardans som vals eller foxtrot, nej, här var det full fart med benen som gällde.
När man hade stått i baren i ungefär 4 timmar kom den där Tommy och ställde sig vid bardisken. Han var full som en kastrull och sade något i stil med att han alltid dricker ren whisky. Man han inte riktigt uppfatta allt vad han sade, för han försvann lika snabbt som han kom. man såg honom styra stegen mot dansgolvet där han skulle dansa ruset av sig. Party, party!
Det var sedan dags för hemresa. Jag skulle nämligen upp kring 8 samma morgon för att dra iväg till Umeå för att spela en aningens fotboll. Jag gratulerade brudparet en sista gång med varsin regäl kram, satte mig i bilen med resten av familjen och drog iväg hem.
Adjö!
Sicken en va? Jag började med att kliva upp ur min säng, och satte mig ner för att hiva i mig en skopa frukost. Då stannade jag plötsligt upp, och av någon konstig anledning började jag tänka på Musse Pigg i en gulrandig baddräkt. Mina tankar gick vidare, till dom plötsligt spårade ur fullständigt. Då hajade jag till, log ett ögonblick, för att sedan sätta ner all frukost i magsäcken. Jag gick vidare mot datorn för att leka med premiere ett ögonblick. Där satt jag ett bra tag, till det var dags att klä på mig min snygga outfit som jag skulle ha på mig dagen till ära.
Tiden tickade iväg, till det så småningom var dags att hämta bror min från konfirmationslägret, eftersom han också ville mocka hästarna, och fira våran kära moster. Så vi drog iväg och hämtade honom så att även han kunde runda till sina vackra kanter till bollar och lägga på sig några lager finkläder. Resten av tiden är egentligen bara skitsnack, men tillslut klämtade klockorna och det var dags för bröllop. Vi hade plats längst fram i kyrkan, då vi såg de två filurerna gå fram till altaret längst mittgången. Vackert ta mig tusan! Sen var dom gifta och det var dags för en hel drös med en massa fotgrafier och ris-kastande barn och vuxna. Det tog nog en halvtimme, när vi tillslut var klara och på väg till pitholmsgården där efterfesten skulle hålla hus.
När vi kom fram till guiset fick vi en välkomstdrink och för oss yngre fick det bli det alkoholfria alternativet. Jag och mina bröder stod där och minglade med folk som man inte hade ett jotas aning om var det kom från, eller hur de var släkt med brudparet. Men det var en kille som hette Tommy, som var en kul liten prick. Han hade en kompis i Lillpite som hade ett kul smeknamn. Men det är ju inte så konstigt om man bor i lillpite, för här har alla ett smeknamn. Vid stod och filosoferade och tog påfyllning efter påfyllning, när tillslut brudparet dök upp i en svart gammal bil. Den var gammal, men ack så snygg den var!
Vi sjöng en liten sång, och satte oss sedan till bords för att sjunga mer sånger och äta oss mätta ner till tårna. Förrätten kom in på bordet och om jag ska vara ärlig såg det inte så gott ut, men man ska aldrig dömma hunden efter skosulorna, för det var så grymt gott så man kunde kasta in handduken och gå och lägga sig! Efter förrätten var det dags för lite telegram och ett tal från mormor. Sen snördes varmrätten in på bordet, tillsammans med något rött vin. Men för oss yngre var det återigen det alkoholfria alternativet som gällde.
Middagen fortsatte som tidigare med lite rätter här och var, några tal, sånger och telegram. Sen kom bröllopstårtan in i rummet och ögonen blev stora som gelébåtar. Som allt annat på bröllopet var även tårtan oerhört snygg den också, men framför allt var den oerhört god.
Tårtan var beige.
Sen blev det dags för någon lek med de vuxna barnen som för tillfället hade blivit lite smådragna av allt alkohol. Musigt och diskret! Sen var det fest, med nåt lokalt dansband och en bar. Det var vi som var bartenders, jag och bröderna. Vi delade ut någon Long Island Iced Tea, och framförallt en och annan Orgasm. Det blev en stor hit det där med baren, för vi hade kö nästan hela tiden och folket blev allt mer onyktra. Efter ett tag kom det en såndär häftig 70-tals dänga, och man var helt enkelt tvungen att dra en dans mitt på dansgolvet med min moster. Inte en sån där pardans som vals eller foxtrot, nej, här var det full fart med benen som gällde.
När man hade stått i baren i ungefär 4 timmar kom den där Tommy och ställde sig vid bardisken. Han var full som en kastrull och sade något i stil med att han alltid dricker ren whisky. Man han inte riktigt uppfatta allt vad han sade, för han försvann lika snabbt som han kom. man såg honom styra stegen mot dansgolvet där han skulle dansa ruset av sig. Party, party!
Det var sedan dags för hemresa. Jag skulle nämligen upp kring 8 samma morgon för att dra iväg till Umeå för att spela en aningens fotboll. Jag gratulerade brudparet en sista gång med varsin regäl kram, satte mig i bilen med resten av familjen och drog iväg hem.
Adjö!
Mot oändligheten, och vidare!
Fredag 8 Juni -
Jajamensan, med en rubrik från Toy Story filmerna så sätter jag mig nu ner och samanfattar ett par dagar! I fredags var de examen och det var dags att kasta in handduken när det gäller grundskolan. Vi drog iväg till kyrkan och spelade skiten ur besökarna för att sedan gå ut och möta alla blandade känslor. Man gick fram till klassen och kramade juicen varenda sate. Sedan satte man sig ner, posade litegrann, och lät alla frivilliga fotografer ta sig en bild eller sju. Sedan åkte man hem för att vänta på sin syrra som precis hade tagit studenten. Jag missade utspringet, men hon fick min nalle i allafall!
Senare på kvällen, då alla andra var ute för att festa, bestämde sig jag och brorsan oss för att dra iväg till Jojje för att spela en gnutta Golf. Vi drog ut på den stora golfbanan som dom har fixat ihop, greppade tag i drivern för att slå iväg en sjuhelsikes boll som landade tre meter längre fram. Hulahula-kvinna på en sandstrand tänkte jag då, och gav mig själv ett nytt försök, lika hopplöst som det första. Vi drog in och tittate på film, för att sedan cykla hem.
Lördag 9 Juni -
Jajamensan, dagen efter vaknade man upp i ett dike efter att man hade supit skallen av sig i sömnen. Sen vaknade jag upp i min säng och konstaterade att den första inledningen bara var en dröm. Mastodant? Japp! Sen skulle vi dra iväg till stan för att fixa diverse saker som kan vara bra att ha när man till exempel ska sko häster eller något som helt enkelt förgyller vardagen. Vi fixade grejerna och gick och fikade på kvartersbageriet.
Sen drog vi hem för att få i oss lite mat, och en gnutta mjölk som man svepte i sig på en gång! Efter maten passade jag på att ta det lugnt ett ögonblick för att förbereda mig på något hemskt. Det hände aldrig något hemskt, så istället satte jag mig med en bok i hand, för att sedan lägga undan den snabbt. Sedan var det dags att beställa biobiljetter, eftersom det slog mig att jag inte har varit på bio på ett tag, och att jag inte hade sett den nya piratfilmen.
Muckar bäst som muckar sist!
Jag drog iväg till bion, såg filmen och hela den förbaskade eftertexten för att sedan få se den fina epilogen i slutet.
Vackert! Vi hämtade syrran, drog oss hemmåt för att sedan gå och lägga oss.
Söndag 10 Juni -
Idag har det inte hänt någonting alls egentligen. Jag har bara suttit och redigerat nonsensgrejer och hoppats få något att göra. Men icke! Jag stack istället ut för att klippa gräset. Resten av dagen har jag inte gjort ett skvatt förutom det jag gjorde tidigare. Redigerade nonsens alltså. Sen drog jag iväg till farmor för att ta mig en fika. Ikväll är det träning på strömsborg! Önska mig lycka till, för det behövs!
Adjö då!
Jajamensan, med en rubrik från Toy Story filmerna så sätter jag mig nu ner och samanfattar ett par dagar! I fredags var de examen och det var dags att kasta in handduken när det gäller grundskolan. Vi drog iväg till kyrkan och spelade skiten ur besökarna för att sedan gå ut och möta alla blandade känslor. Man gick fram till klassen och kramade juicen varenda sate. Sedan satte man sig ner, posade litegrann, och lät alla frivilliga fotografer ta sig en bild eller sju. Sedan åkte man hem för att vänta på sin syrra som precis hade tagit studenten. Jag missade utspringet, men hon fick min nalle i allafall!
Senare på kvällen, då alla andra var ute för att festa, bestämde sig jag och brorsan oss för att dra iväg till Jojje för att spela en gnutta Golf. Vi drog ut på den stora golfbanan som dom har fixat ihop, greppade tag i drivern för att slå iväg en sjuhelsikes boll som landade tre meter längre fram. Hulahula-kvinna på en sandstrand tänkte jag då, och gav mig själv ett nytt försök, lika hopplöst som det första. Vi drog in och tittate på film, för att sedan cykla hem.
Lördag 9 Juni -
Jajamensan, dagen efter vaknade man upp i ett dike efter att man hade supit skallen av sig i sömnen. Sen vaknade jag upp i min säng och konstaterade att den första inledningen bara var en dröm. Mastodant? Japp! Sen skulle vi dra iväg till stan för att fixa diverse saker som kan vara bra att ha när man till exempel ska sko häster eller något som helt enkelt förgyller vardagen. Vi fixade grejerna och gick och fikade på kvartersbageriet.
Sen drog vi hem för att få i oss lite mat, och en gnutta mjölk som man svepte i sig på en gång! Efter maten passade jag på att ta det lugnt ett ögonblick för att förbereda mig på något hemskt. Det hände aldrig något hemskt, så istället satte jag mig med en bok i hand, för att sedan lägga undan den snabbt. Sedan var det dags att beställa biobiljetter, eftersom det slog mig att jag inte har varit på bio på ett tag, och att jag inte hade sett den nya piratfilmen.
Muckar bäst som muckar sist!
Jag drog iväg till bion, såg filmen och hela den förbaskade eftertexten för att sedan få se den fina epilogen i slutet.
Vackert! Vi hämtade syrran, drog oss hemmåt för att sedan gå och lägga oss.
Söndag 10 Juni -
Idag har det inte hänt någonting alls egentligen. Jag har bara suttit och redigerat nonsensgrejer och hoppats få något att göra. Men icke! Jag stack istället ut för att klippa gräset. Resten av dagen har jag inte gjort ett skvatt förutom det jag gjorde tidigare. Redigerade nonsens alltså. Sen drog jag iväg till farmor för att ta mig en fika. Ikväll är det träning på strömsborg! Önska mig lycka till, för det behövs!
Adjö då!
Fiska en stövel istället!
Jahaja, idag var det sista skoldagen före examen och vi hade mycket musik att repa inför imorgon. Sagt och gjort, så begav jag mig till kyrkan med säckpipan i högsta hugg. Nä, det fanns ingen säckpipa, för dom är lite småläskiga och skrämmer därför in barnen i skogen. Så jag begav mig, utan säckpipa till replokalen. Jag entrade scenen med en vidunderlig känsla av plommon på ländryggen och spelade skiten ur både mig själv och min lillebror som stod vid min sida. Markant! Ante Pääjjan skulle checka ljudnivån, så jag och brorsan drog en guitar-battle. En sån battle man bara kan se Dragonforce-killarna hantera. Vi drog upp och ned på gitarrhalsarna så att både fingrarna och strängarna blev motbjudande varma. Majs i fickan sade vi bara, och spelade till det hela var slut. Sen gick jag tillbaka till skolan på egen hand.
När man kom till skolan tog man sig en finurlig liten titt på dagens musikschema och funderade ut att jag var tvungen gå tillbaka till kyrkan efter bara 30 minuter. Jag tog mig en välförtjänt lunch och satt mig ner för att diskutera den oerhört växlande dollarkursen. Det var sedan dags för mig att dra min kos, tillbaka till kyrkan. Där spelade vi lite smått och gott och stojade runt. För stoja runt, det får man nämligen göra när man snackar om elevensvalgruppen i musik. För där är det liv i luckan lite hur som helst.
Det känns nu att sommaren är i luften, eftersom fjärilarna surrar runt, humlorna vickar på sina vackra stjärtar, och eleverna i skolan springer efter gula små bollar för att sedan få tag på dom och kasta iväg dom kvickt. Jag pratar förstår om den årliga brännbollsturneringen som hålls så här års på grusplanen bakom idrottshuset. Våran ståtliga klass var gemensamt underfund med att vi nu skulle ge järnet i år, och det gjorde vi. Vi vann en match av tre möjliga! Nu kanske ni tror att det är dåligt att bara vinna en match av tre möjliga, och det är det också. Men vi var oerhört nära på att vinna mot A:arna. Oturligt nog var det där förbannade hårsmånet framme igen, och vi förlorade med 1 poäng. Men vi kan alla skylla på att vi hade kottar i byxorna, och att vi precis hade precis gosat med en jättepanda som stod på andra sidan vägen.
Efter de oturliga matcherna drog jag hem på min moped, och ikväll nalkas ännu en träning på Gotis. Hoppas det ska smaka och låt nu inte katterna pissa på era verandor, för det luktar nog!
Adjöken!
När man kom till skolan tog man sig en finurlig liten titt på dagens musikschema och funderade ut att jag var tvungen gå tillbaka till kyrkan efter bara 30 minuter. Jag tog mig en välförtjänt lunch och satt mig ner för att diskutera den oerhört växlande dollarkursen. Det var sedan dags för mig att dra min kos, tillbaka till kyrkan. Där spelade vi lite smått och gott och stojade runt. För stoja runt, det får man nämligen göra när man snackar om elevensvalgruppen i musik. För där är det liv i luckan lite hur som helst.
Det känns nu att sommaren är i luften, eftersom fjärilarna surrar runt, humlorna vickar på sina vackra stjärtar, och eleverna i skolan springer efter gula små bollar för att sedan få tag på dom och kasta iväg dom kvickt. Jag pratar förstår om den årliga brännbollsturneringen som hålls så här års på grusplanen bakom idrottshuset. Våran ståtliga klass var gemensamt underfund med att vi nu skulle ge järnet i år, och det gjorde vi. Vi vann en match av tre möjliga! Nu kanske ni tror att det är dåligt att bara vinna en match av tre möjliga, och det är det också. Men vi var oerhört nära på att vinna mot A:arna. Oturligt nog var det där förbannade hårsmånet framme igen, och vi förlorade med 1 poäng. Men vi kan alla skylla på att vi hade kottar i byxorna, och att vi precis hade precis gosat med en jättepanda som stod på andra sidan vägen.
Efter de oturliga matcherna drog jag hem på min moped, och ikväll nalkas ännu en träning på Gotis. Hoppas det ska smaka och låt nu inte katterna pissa på era verandor, för det luktar nog!
Adjöken!
Krutrök!
Ja tamejfan! Idag vaknade man med ett mindre ryck och ställde sig upp och stirrade ut genom fönstret. Jag hade ingen aning om vad jag stirrade mot och jag vet inte varför jag gjorde det, men jag fick en sån där varm lite smågosig känsla i mellangärdet. En sån där känsla som man bara får när man gör något meningslöst utan att någon annan vet om det. Jag steg i allafall upp och tänkte att jag skulle fixa en sån där helfestlig frukost som man bara ser i gamla Disneyfilmer som Kalle Anka. Mysigt och matigt!
Ibland känns det som att man ska smälla av utan att veta varför, det gjorde det inte idag. Idag stack man istället ut för att göra något redigt, som att till exempel klippa gräset. Jag satte mig på gräsklipparen och brummade iväg mot den tänkta horisonten som egentligen var dikeskanten, med musik i lurarna.
När man sen kom in i huset kunde man tyvärr inte styra sina steg genom köket, eftersom människor stod där med redskap i högsta hugg, redo att bona golvet. Istället fick man styra sin kos till baksidan och över altanen, för att ta sig in den vägen. När man sedan kom in kom jag på att det inte var någon större idé att tillägna dagen innomhus, så jag gick ut och satte mig i en av hängstolarna. Där stod lillebror med högtryckstvätten och lekte. Jag gick fram till honom, tog mitt mod till fånga och frågade om jag fick låna sprutmakapären ett ögonblick. Det fick jag. Jag tog sikte mot en humla, och skjöt iväg en sträng med vatten. Sedan lade jag benen på ryggen, och drog till skogs.
Annars idag har man varit och käkat en välförtjänt pizza i Öjebyn, och varit hos mormor som fick lägga upp mina byxor till bröloppet och examen som nalkas om två dagar. Nu ska jag kila iväg på fotbollsträning, så tag er i akt!
Adjö!
Ibland känns det som att man ska smälla av utan att veta varför, det gjorde det inte idag. Idag stack man istället ut för att göra något redigt, som att till exempel klippa gräset. Jag satte mig på gräsklipparen och brummade iväg mot den tänkta horisonten som egentligen var dikeskanten, med musik i lurarna.
När man sen kom in i huset kunde man tyvärr inte styra sina steg genom köket, eftersom människor stod där med redskap i högsta hugg, redo att bona golvet. Istället fick man styra sin kos till baksidan och över altanen, för att ta sig in den vägen. När man sedan kom in kom jag på att det inte var någon större idé att tillägna dagen innomhus, så jag gick ut och satte mig i en av hängstolarna. Där stod lillebror med högtryckstvätten och lekte. Jag gick fram till honom, tog mitt mod till fånga och frågade om jag fick låna sprutmakapären ett ögonblick. Det fick jag. Jag tog sikte mot en humla, och skjöt iväg en sträng med vatten. Sedan lade jag benen på ryggen, och drog till skogs.
Annars idag har man varit och käkat en välförtjänt pizza i Öjebyn, och varit hos mormor som fick lägga upp mina byxor till bröloppet och examen som nalkas om två dagar. Nu ska jag kila iväg på fotbollsträning, så tag er i akt!
Adjö!
Massiva rotorblad i sommarvärmen!
Rakt i hyddan, sen sprack det! Idag har det varit skattjakt, och alla vuxna små barn sprank omkring och jagade grejer och deltog i tävlingar så det bara skrek om det! Själv har jag pendlat lite fram och tillbaka för att hämta grejer hemma hos mig som var till nytta i hela kalaset. Alla kämpade som galningar så det krampades i stjärtmusklerna, när vi sedan fick lunch i pausen. Då var det hamburgare med matchande dricka som stod på menyn för oss nior. Man drog i sig hamburgaren i ett nafs och tog sig an den asigt svalkande trocaderon. Efter den välförtjänta pausen var det dags för eftermiddagens tävlingar som bestod av dragkamp, hinderbana, säckhoppning och vätskestafett. Själv deltog jag i alltihop, och jag måste säga att dom hade fått till en ordentlig sörja i vätskestafetten! Patrasket smakade stark dipp och italiensk salladskrydda, men det var det värt, för vi vann den! Vi kom också tvåa i dragkampen och sist i både säckhoppningen och hinderbanan. Vi kom trea i skattjakten i år, villket är oerhört bra mot för förra året då vi höll sjuornas klass. Läckert!
Drog hem på moppen efter en lyckad dag på skolan och kände att en sång kröp fram mellan stämbanden, så varför inte sjunga när ingen hör i allafall? Javisst, sång blev det hela vägen hem med låtar som vi sjöng kvällen innan på klassfesten. Det bjöds också på falsettsång när jag brummade iväg där på mopeden, med tonhöjningar som man aldrig vågat drömma om!
När man sedan kom hem har man fixat käk och suttit vid datorn och njutit av Edguys senaste album "Rocket Ride" samtidigt som man kisar ut genom fönstret på den övernaturliga atmosfären som råder. Det är som att det bor en tomte i luften. En sån där tomte som sprider glädje och maskulint manssvett! En haschtomte helt enkelt!
Moshi, moshi!
Drog hem på moppen efter en lyckad dag på skolan och kände att en sång kröp fram mellan stämbanden, så varför inte sjunga när ingen hör i allafall? Javisst, sång blev det hela vägen hem med låtar som vi sjöng kvällen innan på klassfesten. Det bjöds också på falsettsång när jag brummade iväg där på mopeden, med tonhöjningar som man aldrig vågat drömma om!
När man sedan kom hem har man fixat käk och suttit vid datorn och njutit av Edguys senaste album "Rocket Ride" samtidigt som man kisar ut genom fönstret på den övernaturliga atmosfären som råder. Det är som att det bor en tomte i luften. En sån där tomte som sprider glädje och maskulint manssvett! En haschtomte helt enkelt!
Moshi, moshi!
