Blommor i blom och en gnutta kristet!

Nu leker livet må jag säga! Det bara glider på, som i en uppförsbacke i de småländska skogarna och det känns gött måste jag samtidigt passa på att medge. Det känns som om det växer små kantarellskålar i mittuppgångarna till både hjärnan och halsmandlarna, och det medför en oerhört grym känsla! De senaste dagarna har varit rätt händelserika, så jag tänkte att jag skulle sammanfatta dom med en enda stor bloggtext istället för att skriva dom separat. Befriande? Javisst! Så, när nu denna bortförklaring är gjord, kan jag äntligen börja skriva ner fanskapet!

Fredag 22 Juni - Midsommarafton

Jajamensan, midsommarafton! Blommorna blommar i högsta hugg, och försöker samtidigt att hålla sig ifrån alla de penetrerande bin som känner sig lite extra varma. Solen lyser nämligen, inget annat. Jag började dagen med att hälla i mig en stark nypa dressing, samtidigt som jag klämmer åt ica-kassarna som jag roffat åt mig. När man läser denna nedlåtande textrad, kan man börja fundera om det verkligen är sant. Nej kära läsare, det är det inte. Istället började jag dagen med en filtallrik och några polarmackor med skinka på! Efter den näringsrika intagningen var det dags att städa rummet litegrann, eftersom Robert skulle komma inhoppandes genom dörren om bara några timmar. Eftersom jag hade filurat och överträffat mig själv bara några dagar innan, var rummet faktiskt grundligt städat. Jag finputsade lite i kanterna och satte mig vid datorn för att förbränna lite fett och fixa till den här förbannade sidan som vid den tidpunkten inte såg så mycket ut för världen.

Robert klampade efter ett tag in genom den bruna dörren som stod parkerad precis vid ingången av vårat hus. Skumligt otäckt faktiskt. Den har stått där hela mitt liv. Jag och Ropertcopter gick ut litegrann i sällskap med bror min och lattjade omkring med fotbollen, eftersom den också behöver rastas lite då och då. Vi höll på där ett tag, till vi tillslut tyckte att det var dags att gå in. Innomhus var det den vanliga atmosfären som tog över. Lite småkusliga diskussioner med ett och annat halvdåligt skämt som vi slängde in lite då och då.


Vi åt grillat.


Kvällen slutade framför dumburken, som man också brukar kalla för televisionsapparat. Det var däremot inte television vid ägnade tanken åt, utan det var DVD som regerade stället. Titlarna tänker jag inte berätta, utan jag ska ge er en liten ledtråd som ni kan gå i lura på under dagarna som är kvar av sommarlovet. Men ni får fram båda titlarna om ni tänker på fyra oerhört maskulina människor med en förglömlig kärlek till ett ägg! Lurigt, eller hur?
Hursomhelst, så var midsommarafton över i ett nafs och vi gick till sängs någon gång på natten.

Fredag 23 Juni - Midsommardagen

Jag och Robert vaknade båda två med en oerhörd baksmälla av maränger och glass. Vi höll oss borta från jordgubbarna däremot, eftersom vi ansåg att de innehöll lite för starka grejer. Vi gick i allafall upp och åt frukost. Mjuka kakor är icket att leka med, icket heller att slänga åt hunden! Mätta och belåtna satte vi oss åter igen ner för att återuppta den bissara atmosfären som hade mojsat omkring i luften kvällen innan.

Någon gång mitt på dagen ringde Joel och ville ta del av vårat sällskap. Ett sånt erbjudande går ju helt enkelt inte att motstå, så han satte sig på sin nya moppe och drog hit. När han väl kom hit, kändes det återigen som att bollen behövde komma ut i den friska luften. Så vi uppfyllde dess önskningar och sparkade skiten ur den mot en vägg. Det var då Joel berättade om vad han hade gjort kvällen innan. Han hade tydligen fått grepp om en elekrisk flugsmälla, som han hade använt till att spöa näcktaren ur bin och humlor. Det var oerhört tillfredsställande att lyssna på dessa upptåg, så vi gick in för att ta oss en bit fika.


Joels moppe går oerhört tyst!


När fikat hade mättat våra hungriga magar var det dags för mig och Joel att använda våran (icke-elekriska) flugsmälla och piska till litegrann. Man kan tro att vi inte är helt friska, och det tror inte jag heller. Men det är kul som sjutton! Jag har nu på efterhand kommit fram till att vi är ganska lika alla dessa krabater som väljer alkoholen istället. Men istället för att få en baksmälla som tränger in i huvudet, så smäller vi till överallt annat på kroppen.

Efter ett tag drog de två krabaterna hem på sina mopeder eftersom det var dags för dom att fara hem och äta. Det bjöds visst på uppstekt palt, och det kan man ju inte tacka nej till. Själv fick jag en ordentlig lax i magen. Dom är duktiga dom där fiskarna, dom kan både mätta sig själv och andra.

På kvällen satte jag mig åter vid datorn för att njuta av Beatles "Hey Jude". Inte att leka med! Där satt jag ett tag och filade på med lite allt möjligt till klockan var rätt så mycket. Då tog jag mig i kragen för att dra ut och springa en runda. Tog nytt personligt rekord, så jag var rätt nöjd den resterande tiden av kvällen och somnade bums.

Fredag 24 Juni - Anders Konfirmation

Jajamensan, broder Anders skulle konfirmera sig dagen till ära, så det var inte så mycket som hände på morgonen. Annat än att man åt frukost och tog på sig alla kläder som man skulle fila i resten av dagen. Sen drogs det iväg till kyrkan via vårat fordon. Bilen. Där skulle Anders genrepa, så man ville inte gå in och lyssna på allt i förväg. Så jag och min storebror fördrev tiden med att kasta sten och öppna och stänga luckan på mobilen. Dessutom kändes det som en föredragsdag, så jag ställde mig upp för att hålla ett snyggt föredrag för de tomma parkbänkarna som stod uppradade framför mig.

image14

Det var oerhört glamoröst vill jag lova, och de lyssnade väl till det jag hade att säga. Det var, kort och gott, majestätiskt. Och sköööönt.

image15

Tillslut gick vi in i kyrkan och såg det sista av genrepet. Klurigt och finurligt! Jag gillade skarpt det lilla dramat. Det var praktfullt och innehöll nåt litet extra. Det sjöngs och det tappades bort texter. Sen lades det händer på tomma huvuden och det var visst någon som fick ett vampyrbett efter vinet, längst upp i högra hörnet. Sen var det klart och alla konfirmander sprutade ut ur kyrkan!

Anders försvann någonstans, och vi hann inte riktigt se vart eller varför. Det var moster som hade snott honom för ett fotografi eller två. Sen gick vi upp til brorsan och posade litegrann, eftersom det är det man ska göra på konfirmationskort med familjen.

image16

Jag förstår mig faktiskt inte på det här kortet. Vi sade att vi alla skulle posa med "Anders-frälser-oss-posen", men det visade det sig sedan att alla inte var helt på den idén. Eftersom jag var längst fram, ser jag inte vad det andra gör, så jag går ut för 100%, bara för att få till ett snyggt kort. Förbannade casanova! Jaja, resultatet blev i allafall inte bättre än så här. Det är tanken i bilen som räknas!

Sen drog vi hem med hela den tjocka släckten och fikade oss tjocka. Själv fick jag en försenad present av mina kusiner från förra året, då jag konfirmerade mig. Tänka sig, det har redan gått ett år...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0