Ibland går saker precis som man har tänkt sig medan det ibland inte alls går som man vill. Vissa personer ser kanske lite trångt och tråkigt på livet medan andra personer längtar efter att få leva det, uppleva drömmar, testa på saker man alltid velat göra, utmana sig själv. Men främst av allt, njuta av varenda liten sekund man gör det. Att våga misslyckas tror jag är ett kriterium för att kunna lyckas. Att våga göra bort sig själv och att samtidigt våga vara sig själv medan man gör det. Vissa av dessa saker kan vara sjukligt svåra och jobbiga.

Livet kan vara lite extra tungt vissa gånger helt enkelt. Man kan till exempel ha ett tufft prov på lut, man kan ha tappat livsglädjen eller helt enkelt sakna och längta efter vissa personer något så fruktansvärt. Sånna saker kan vara otroligt jobbiga, men jag tror samtidigt att dom är fruktansvärt nödvändiga. För utan saker som trycker ner oss skulle vi nog inte veta hur skönt det är när man inte har några skoljobb alls, hur fantastiskt det känns när livsglädjen ligger på topp eller hur mycket vissa personer faktiskt betyder för en.

Sjukt djupa tankar för att komma från en lite småtrög rackare som jag, som förmodligen aldrig kommer bli manligare än en skokartong från adidas och som aldrig kommer bli vuxen nog att dricka kaffe. Men vem vill vara manligare än en skokartong egentligen? och varför dricka kaffe när det finns saft i kylen?

Förövrigt känns det som att jag nu bara vill bli lite äldre och gå ut skolan så att jag kan sätta snurr på tillvaron. Men jag antar att man inte ska ha för bråttom trots allt. Men fy fan vad jag längtar!