Filmrullar dammsuger slangen ur en ek!
Piteå Elevfilmsfestival - Dag 1
Vad smaskigt. Nästan lika najs som dom där chokladkulorna i flingpaketerna. dom där kulorna som ser ut litegrann som kaninploppar men som smakar mer som något som katten släpat in. Igår och i måndags var det alltså Piteå Elevfilmsfestival och första dagen var vi där för att handleda några stackars högstadie-elever som tävlade om varsin ipod. Så vi satte igång dom på morgonen med att lära dom kameror och skjuta till någon tanke om vad dom skulle göra kortfilm om. De två teman (hur i hela mormors gärsgård skriver man "teman" i den äckliga formen, plural?) var så mycket som "Piteå i våra hjärtan" och "ung i Piteå". Så efter den kusliga genomgången och den sjukligt spända stämningen gav dom sig iväg ut för att slänga ner sina tankar på rulle.
Det var då stjärnskottet Gabriel Bergman tog tilffället i akt att skapa en musikvideo som han skulle ta med upp till skyarna. Med mycket känsla och erfarenhet delgav han av sina tankar och funderingar och satte igång med den trygga videon. Den mannen skriver ner sina känslor direkt på filmrullen, det vill jag lova.
De tävlande kom sen tillbaka och det var då redigeringen satte igång med full galopp och med ett anspråkligt engegemang... Fy fan vad jag skriver poetiskt. Jag borde ju för fanken bli politiskt involverad och sikta på att skriva självaste Reinfeldts tal. Han skulle knappast låta som att han visste vad han pratade om, men rackarn vad det skulle låta bra!
Full galopp i småstaden alltså, med högstadie-elever, helsnygga PEFF-tröjor, datorsladdar, massagestolar och en hel del filmande. Det coolaste och kanske det lite äckligaste av allt var dock att det kom en snasjig filur och satte sig på bänken nedanför våran scen. Han luktade urin och spred glädje över hela våran grupp. Snacka om en kille som kan det här med att höja arbetsplats-känslan. Hur som helst hade jag tänkt få visa Gabriels regisserade musikvideo. Den sitter som en stekpanna på ugnsplattan!
Vad smaskigt. Nästan lika najs som dom där chokladkulorna i flingpaketerna. dom där kulorna som ser ut litegrann som kaninploppar men som smakar mer som något som katten släpat in. Igår och i måndags var det alltså Piteå Elevfilmsfestival och första dagen var vi där för att handleda några stackars högstadie-elever som tävlade om varsin ipod. Så vi satte igång dom på morgonen med att lära dom kameror och skjuta till någon tanke om vad dom skulle göra kortfilm om. De två teman (hur i hela mormors gärsgård skriver man "teman" i den äckliga formen, plural?) var så mycket som "Piteå i våra hjärtan" och "ung i Piteå". Så efter den kusliga genomgången och den sjukligt spända stämningen gav dom sig iväg ut för att slänga ner sina tankar på rulle.
Det var då stjärnskottet Gabriel Bergman tog tilffället i akt att skapa en musikvideo som han skulle ta med upp till skyarna. Med mycket känsla och erfarenhet delgav han av sina tankar och funderingar och satte igång med den trygga videon. Den mannen skriver ner sina känslor direkt på filmrullen, det vill jag lova.
De tävlande kom sen tillbaka och det var då redigeringen satte igång med full galopp och med ett anspråkligt engegemang... Fy fan vad jag skriver poetiskt. Jag borde ju för fanken bli politiskt involverad och sikta på att skriva självaste Reinfeldts tal. Han skulle knappast låta som att han visste vad han pratade om, men rackarn vad det skulle låta bra!
Piteå Elevfilmsfestival - Dag 2
La grande finale som man knappast säger på rikssvenska, utan snarare klassisk franska. Dagen började med en tjusig dusch där jag konkade in datorn för att lyssna på musik. En ganska ny grej som jag har kommit på att man kan göra, som resulterar i betydligt längre duschtider och en hel del falska toner.
Filmvisningarna skulle smackas igång klockan 10 och klockan 11, så för att inte få en aldeles för lång dag så tog jag den som började klockan 11 och fick på så vis en 2 timmars längre sovmorgon. På bussen möttes jag av vår helt klart tankspridde busschaufför Henrik som frågade om jag hade sett branden i lillpite och när mitt positiva nekande kom fram så var han helt enkelt tvungen att visa mig. Henrik uppnådde alltså något som skulle kunna vara hans livs dröm den morgonen genom att skapa smärre bilkö framför huset när han saktade ner bussens hastighet något så fruktansvärt för att vi skulle få en glimt av det brinnande huset.
Väl inne i stan hoppade jag och robert av bussen för att bege oss in i småstaden där alla filmer skulle visas, och 43 filmer senare kunde vi trappa ut ur småstaden för att tillsammans med Gabriel och Lalla leta rätt på närmaste fotoaffären i stan. Nu handlade det om att döda tid. Lalla var pinknödig så för att förena nytta med nöje kilade vi ner på coop där lalla hade tänkt släppa loss trycket och vi kunde köpa varsin glass. Det blev inget pinkade för lalla den gången, utan han föjde med oss eftersom han var stensugen på den fetaste glassen i sortimentet, en 350 kcal's Ben n' Jerrys.
Efter Coop tog vi oss ett varv i citybussen, käkade på sub, och hackade oss in på bio3ans nätverk där vi satt och spelade ett demo av Lasse-Majas detektivbyrå och lyssnade på "mammas nya kille". Sjukt najs spel!
Sen var det insläpp till Saga, och på något sätt fick vi en finurlig plats längst fram i kön. Jag satte mig brevid mina filmskapande kompanjoner för att lägga ögonen på alla de 20-talet nominerade bidragen. Sen vare bara att vänta på att prisutdelningen skulle sätta igång och det pirrade till lite på baksidan av naveln. Dom tog först kortfilmsklassen där priset som sagt var varsin ipod nano. Och sen satte de igång med gymnasieklassen där vi tog hem rubb och stubb! Så jag, Terese och Amanda fick kila upp på scen där vi fick ta emot motiveringen, en blomma, en fet jävla check och en statyett som heter duga. Eller, duga hette den nog inte. Jag funderar på att döpa den till Ernst eller Hugo, men vi får se hur det blir. Sabine vill nog Kurt eller Sture medan Isabelle står för Pochahontas.
Men najs vare i allafall, och efteråt kom något högsta höns från Filmpool Nord fram och sade att ett sammarbete med oss inte skulle sitta helt fel. Så han tyckte vi skulle höra av oss i sommar om vi hade några fräscha idéer. Riktigt najs ska de bli!
Sen tänkte jag väl kanske att jag skulle lägga upp själva bidraget också. Filmen tog oss alltså kring 2 månader att skapa, om man räknar från planering till slutproduktion. Filmen kostade 149.50 kr att göra (plus eventuell bensinkostnad) och under inspelningen hann vi förstöra en lampa och skita ner en lägenhet något så förbannat. Men det var det värt, lätt.
La grande finale som man knappast säger på rikssvenska, utan snarare klassisk franska. Dagen började med en tjusig dusch där jag konkade in datorn för att lyssna på musik. En ganska ny grej som jag har kommit på att man kan göra, som resulterar i betydligt längre duschtider och en hel del falska toner.
Filmvisningarna skulle smackas igång klockan 10 och klockan 11, så för att inte få en aldeles för lång dag så tog jag den som började klockan 11 och fick på så vis en 2 timmars längre sovmorgon. På bussen möttes jag av vår helt klart tankspridde busschaufför Henrik som frågade om jag hade sett branden i lillpite och när mitt positiva nekande kom fram så var han helt enkelt tvungen att visa mig. Henrik uppnådde alltså något som skulle kunna vara hans livs dröm den morgonen genom att skapa smärre bilkö framför huset när han saktade ner bussens hastighet något så fruktansvärt för att vi skulle få en glimt av det brinnande huset.
Väl inne i stan hoppade jag och robert av bussen för att bege oss in i småstaden där alla filmer skulle visas, och 43 filmer senare kunde vi trappa ut ur småstaden för att tillsammans med Gabriel och Lalla leta rätt på närmaste fotoaffären i stan. Nu handlade det om att döda tid. Lalla var pinknödig så för att förena nytta med nöje kilade vi ner på coop där lalla hade tänkt släppa loss trycket och vi kunde köpa varsin glass. Det blev inget pinkade för lalla den gången, utan han föjde med oss eftersom han var stensugen på den fetaste glassen i sortimentet, en 350 kcal's Ben n' Jerrys.
Efter Coop tog vi oss ett varv i citybussen, käkade på sub, och hackade oss in på bio3ans nätverk där vi satt och spelade ett demo av Lasse-Majas detektivbyrå och lyssnade på "mammas nya kille". Sjukt najs spel!
Sen var det insläpp till Saga, och på något sätt fick vi en finurlig plats längst fram i kön. Jag satte mig brevid mina filmskapande kompanjoner för att lägga ögonen på alla de 20-talet nominerade bidragen. Sen vare bara att vänta på att prisutdelningen skulle sätta igång och det pirrade till lite på baksidan av naveln. Dom tog först kortfilmsklassen där priset som sagt var varsin ipod nano. Och sen satte de igång med gymnasieklassen där vi tog hem rubb och stubb! Så jag, Terese och Amanda fick kila upp på scen där vi fick ta emot motiveringen, en blomma, en fet jävla check och en statyett som heter duga. Eller, duga hette den nog inte. Jag funderar på att döpa den till Ernst eller Hugo, men vi får se hur det blir. Sabine vill nog Kurt eller Sture medan Isabelle står för Pochahontas.
Men najs vare i allafall, och efteråt kom något högsta höns från Filmpool Nord fram och sade att ett sammarbete med oss inte skulle sitta helt fel. Så han tyckte vi skulle höra av oss i sommar om vi hade några fräscha idéer. Riktigt najs ska de bli!
Knasigt kalasigt!
Det känns som att det händer saker hela tiden just nu. Nästan för mycket faktiskt. Jag har serier som ska ritas, fotboll som ska spelas, skola som ska pluggas, förfest som ska planeras och film som ska redigeras. Det känns som att man har för lite tid till att sätta sig ner och bara chilla. Däremot gillar jag det mesta av sakerna jag gör, och det känns faktiskt så fantastiskt roligt att man bara vill knyta skor i farstun (som min farmor aldrig brukar säga).
Förra veckan var jag i västerås i 4 dagar, och det var banne mig på tiden. Där nere fick jag träffa den coolaste killen på jorden vid namn Markus. Man får rackarn i mig leta efter en mer snabbtänkt ung man. Det var grymt längesen jag var ner och träffade alla mina släktingar och jag måste säga att jag hellre bilar ner till västerås för att få träffa dom än att ta ett flyg ner till thailand och steka i solen. Hellre balla människor än ett stekande land helt enkelt.
Just nu är hela Mp2a ute på praktik och själv jobbar jag och Robert med att bland annat sända Live-TV från musikhögskolan. Igår fick vi bing'a (bildingenjör'a) vilket betyder att vi har fick ändra kontraster, färg och bländare i direktsänding. Men det coolaste av allt var nog att vi idag fick så stort inflytande och ansvar att vi har fått turas om att ta ha hand om en kamera och filma hela skiten. Det är så äckligt kul att få dra på sig hörlurar, sätta icom'en i fickan och lyssna på instruktioner från bildkontrollen. Sen är det bara att filma programledare, liveband och telefonare efter ett välplanerat körschema för att sedan hamna i eftertexterna under "foto". Först var det nervpillande något så jävfulskt med tankte på att man kunde göra bort sig något så fruktansvärt, men efter första lyckade omgången före inslagen och reklampauserna kändes det "sweeet" som våran kära handledare Daniel skulle ha sagt på halvbred skånska. Mellan sändingarna fick vi även in några helschyssta bilder, såsom en näspetande trummis, en stjärtskåra och en ljudteckniker som var ute och cyklade.
I början av veckan fick vi också i uppgift att leka runt med en greenscreen. Och det hela slutade med att jag och Robert motion trackade ihop en liten insident med en tvättmaskin i After Effects istället. Så på onsdag nästa vecka ska vi visa våran handledare hur i rackarn vi fick till det. Mysigt intressant, helt klart!
Förra veckan var jag i västerås i 4 dagar, och det var banne mig på tiden. Där nere fick jag träffa den coolaste killen på jorden vid namn Markus. Man får rackarn i mig leta efter en mer snabbtänkt ung man. Det var grymt längesen jag var ner och träffade alla mina släktingar och jag måste säga att jag hellre bilar ner till västerås för att få träffa dom än att ta ett flyg ner till thailand och steka i solen. Hellre balla människor än ett stekande land helt enkelt.
Just nu är hela Mp2a ute på praktik och själv jobbar jag och Robert med att bland annat sända Live-TV från musikhögskolan. Igår fick vi bing'a (bildingenjör'a) vilket betyder att vi har fick ändra kontraster, färg och bländare i direktsänding. Men det coolaste av allt var nog att vi idag fick så stort inflytande och ansvar att vi har fått turas om att ta ha hand om en kamera och filma hela skiten. Det är så äckligt kul att få dra på sig hörlurar, sätta icom'en i fickan och lyssna på instruktioner från bildkontrollen. Sen är det bara att filma programledare, liveband och telefonare efter ett välplanerat körschema för att sedan hamna i eftertexterna under "foto". Först var det nervpillande något så jävfulskt med tankte på att man kunde göra bort sig något så fruktansvärt, men efter första lyckade omgången före inslagen och reklampauserna kändes det "sweeet" som våran kära handledare Daniel skulle ha sagt på halvbred skånska. Mellan sändingarna fick vi även in några helschyssta bilder, såsom en näspetande trummis, en stjärtskåra och en ljudteckniker som var ute och cyklade.
I början av veckan fick vi också i uppgift att leka runt med en greenscreen. Och det hela slutade med att jag och Robert motion trackade ihop en liten insident med en tvättmaskin i After Effects istället. Så på onsdag nästa vecka ska vi visa våran handledare hur i rackarn vi fick till det. Mysigt intressant, helt klart!
Lök inte med maten!
Sommarlistan är igång igen, förfest till himlen börjar sakta men säkert rulla, jag och Robert har fått coolaste praktikplatsen in town, 2 filmer har producerats klart och det coolaste men samtidigt läskigaste av allt är att jag har börjat se min egen näsa allt oftare. Den bara sitter där och är i vägen när jag t ex ska läsa en smart text eller kolla in Dortens senaste kalsonginköp i smyg. Den är som en såndär finlandssvensk i röven, fast i ansiktet. Nu är det nämligen så att jag har googlat mitt problem, (precis som jag gör med allt annat om jag inte skickar in det till kamratposten) och där står det att om jag provar att lägga näsan i blöt ett tag så ska den försvinna. Det funkar inte...
En annan äcklig sak som jag har börjat göra allt oftare är att svälja saker före jag har tuggat klart. Jag har inte riktigt greppat hur jag lyckas riktigt, men mamma har åtminstone fått lov att greppa mig runt bröstkorgen och trycka till med inte mindre än 3 väl utförda heimlich-manövers. Jag tänkte att jag skulle dra en hattrick någon gång också, då jag både sätter ris i näsan, en halv köttbulle i strupskallen och får något läskigt i ögat. Nåt att satsa på? Helt klart! Hör av er för att boka biljetter till föreställningen.
I helgen var jag förövrigt hos Nils med bror min. Där satte jag varken något i halsen eller i strupen, så man kan lugnt säga att det var en lyckad kväll full med 3 hormonsmockade tonåringar, en spriteflaska, en trappa och mycket fantasi. Helt klart moget och helt fantastiskt kul!
En annan äcklig sak som jag har börjat göra allt oftare är att svälja saker före jag har tuggat klart. Jag har inte riktigt greppat hur jag lyckas riktigt, men mamma har åtminstone fått lov att greppa mig runt bröstkorgen och trycka till med inte mindre än 3 väl utförda heimlich-manövers. Jag tänkte att jag skulle dra en hattrick någon gång också, då jag både sätter ris i näsan, en halv köttbulle i strupskallen och får något läskigt i ögat. Nåt att satsa på? Helt klart! Hör av er för att boka biljetter till föreställningen.
I helgen var jag förövrigt hos Nils med bror min. Där satte jag varken något i halsen eller i strupen, så man kan lugnt säga att det var en lyckad kväll full med 3 hormonsmockade tonåringar, en spriteflaska, en trappa och mycket fantasi. Helt klart moget och helt fantastiskt kul!
