1 år av bastanta barnsligheter!

Javisst! Idag var det ganska precis ett mastodant år sedan jag uppfann denna underbara skapelse som du vilar dina ögon på just nu. Ett år av resoluta beslut och beslutsamma resultat. Ett år av evinnerligt smutskastande på civilbefolkningen, och ett år av skrivkramp i lillfingret samt ett lite småsnuskigt bortdomnande av vänstra delen av den högra skinkhalvan. Men ack vad jag har gillat det. Det har varit som när någon sakta men oerhört säkert knackar lite försiktigt på din axel och säger att "Champinjoner, det äcklar mig" i det ögonblicket du vänder dig om för att iaktta.

Nu har jag förstås som vanligt inte någon aning av vad som föregick där uppe på det övre raderna ovanför denna mening. Men jag råkar veta att det är oerhört poetiskt och att det kommer rakt ifrån hjärtat. Men jag hade tänkt fortsätta dessa meningar med min mening om hur meningsfullt det känns att den menige sommaren äntligen har anlänt utanför våra stugor.

Idag hade vi nämligen brännboll mot 3:orna och 2:orna där vi av någon oerhört konstig anledning förlorade mot båda. Jag begriper det helt enkelt inte. Någonting som jag däremot begriper till mina sinnes obrukbara fullhet är att det blev fika efteråt och att jag missade 11-bussen med 10 små stackars minuter. Detta firades med två burgare och ett tunt lager av obrukbar mjölk. tahjts teh shiejt!

Imorgon ska jag och min närmaste kompanjon ta oss en rejäl cykeltur, både till och tillbaks från den motbjudande men ack så inbjudande skolmiljö som råder. Vi kommer att trampa till våra vadmuskler brister och våra tennisarmbågar kröker sig. Det är dock en fördel om armarna går att krökas åtminstone en bit, det skulle åtminstone jag tycka vore häftigt. Jag kommer att svettas. Roligt värre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0