Ja herrejösses! Nu flyter livet på sådär härligt igen. Ungefär som när Magnus Uggla släpper en ny platta och får dåliga recensioner. Eller som när ett bi utan fallskärm hoppar bock med en pilsk liten kaninhane som har gått in i sin brunstperiod och bara skriker efter kvinnligt råmaterial. Det är vid sådana här tillfällen man känner att man lever, när man bara flyter med på livets ström på en liten upplåsbar gummiflotte med ett par åror som tros vara gjorda i något sorts lågbudgetvaruhus någonstans i en liten håla på jorden. Hålan i sig heter dock inte Boden som vissa kanske tror när dom lägger in detta i minnesbankens lugna vrår. För från Boden kommer bara våran mattelärarinna som ger oss dom mest vulgära uppgifterna på planeten. Människan i sig är dock hur trevlig som helst.

Jag vet inte riktigt hur jag kom in på vår mattelärarinna där i första stycket, men jag vill bara säga att människan pendlar till jobbet varenda vardag, så hon är värd att ägnas en liten tanke åt. Men vi har hursomhelst lov nu för tiden, så det där med skola kan vi nog gladeligen hoppa över någon dag till. Mitt lov har varit lite sådär som en geometrisk gummitavla, den har hoppat upp och ner, och sedan upp igen för att stanna där. Det har lagt makaroner i farstun, om man så vill. Det började som sagt kanonbra med en övernattning från Roberts sida, dalade litegrann där i mitten av veckan, och drog sedan i slutspurten för att sedan kapitulera med flaggan på högsta klaveret. Man skulle kunna jämföra det lite med Arne Weise, men det gör vi inte, för det håller helt enkelt inte. ;D

Gårdagen spenderades med en stor gnutta musik i form av bland annat Lynyrd Skynyrd - Freebird, som är en helt underbar låt om du frågar en maläten sparris. Du kan i och för sig även fråga mig, så att du slipper fråga sparrisen. Jag tror även att du får ett lite mer rejält svar om du frågar mig istället för den lilla gröna krabaten. Maten den dagen lagades förövrigt av min kära syster som exprimenterade lite med kryddorna, och jag måste faktiskt säga att hon fick till en sjujäkla maträtt. Utan sparris. Sedan på eftermiddagen ringdes Joel och Robert hit för att prata skit och ohövliga pensionärer. Det sågs också på film där titeln var "nyckeln till frihet" med bland annat en viss Freeman som Morrar.

Kvällen förvandlades sedan till natt, och då togs pokerväskan fram en liten snabbis. Det var inte riktigt någon som orkade engera sig i skiten. Så likt en matros i ett badkar, stoppade vi undan pokerväskan och tog fram sällskapsspelet Alias istället. Det kanske låter lite fjolligt med ett gäng högst outvecklade pojkar som sitter och spelar sällskapsspel mitt i natten när vi egentligen borde vara ute på någon förort någonstans och supa skallen av oss och sedan vakna upp i ett cyckelställ med en hundralapp fastklämmd i kallingarna i hopp om att vi inte sålt våra kroppar kvällen innan. Den natten fick vi hursomhelst veta att min bror Anders har bröst, och att riskorn är röda. Vi kastade sedan in handduken efter en lång natt.

Dagen efter vaknade jag upp med ett lite mindre ryck efter en lite obehaglig dröm som handlade om något i form av en ninja-turtels medlem och något om ett randigt paraplyskaft. Jag väckte så småningom upp Robert från sin madrass på golvet. Vi styrde stegen mot frysen, tog fram två ordentligt kalla frysblock, trappade sedan vidare mot Anders rum och använde de kalla objekten för att väcka de två filurerna med stor lömskhet. Efter det blev det frukost med musiken på högsta ljudnivån för att sedan parkera våra fasta stjärtar vid valfritt instrument.

Vi kom sedan på att vi skulle dra iväg till vår kära granne Linnea för att hämta upp en liten grej. Vi spatserade därför ut genom dörren, blickade ut mot den snötäckta marken för att sedan lägga igång ett lite mindre snöbollskrig. Sånt man bara kan göra när plusgraderna viker ut sig eller när extremt nyfallen snö har infunnit sig på lite blötare breddgrader. Den här gången var det det andra alternativet. Första kastet jag gjorde för den här snösäsongen var ett präktkast rakt i sheriffen på Robert. Det satt som en späckhuggare!

Vi hoppade sedan på cyklarna. Själv fick jag nöja mig med en lila damcykel på fem växlar utan bakåt-tramp och med en värmedyna på sadeln. Det där med värmedynan tyckte jag blev lite för mycket, så jag struntade i den. Vi kom sedan fram till Linnea, tog objektet ur händerna på henne och hälsade henne grattis i efterskott eftersom hon fyllde år för några dagar sedan. Vi tog oss sedan hemmåt igen och klev in genom den bruna ytterdörren där vi möttes av lite inhomhusvärme. Vi spenderade sedan resten av tiden med lite av diverse. Diverse är ett ganska fult ord egetligen när man tänker på det, inte själva betydelsen dock, utan ordet i sig. Jag menar, vem döper egentligen ett ord till "diverse" när det finns så många andra alternativ som t ex "mahognymatta"?

När eftermiddagen kom skulle jag och bror min lägga igång med middagen, så vi började hacka lite grönsaker då Robert kom på att han också ville ta del av gemytligheten. Det han tog var dock delar från gurkan, eftersom han var förste gurkhackare. Krabaterna drog sedan hemåt igen till deras lugna vrår där mandoliner spelar fiol med nyckelharpor. Jag och min bror Anders fortsatte sedan därefter med maten till den var helt klar. Gott vare.

Har förresten också fått reda på att jag ska få en liten kusin om sju månader. Det är min tämligen nygifta moster som ska få sig sin första lilla krabat. Då blir det nog att sitta en och annan timme barnvakt, vilket definitivt är att se fram emot. Jag längtar ohyggligt mycket! :)

Det var förresten länge sedan jag skrev upp ett sånt där citat från vänskapskretsen, så jag tänkte att jag skulle ta ett gammalt citat från citat-banken som får avsluta dagens strapatser!

"Lite ont har väl aldrig skadat" - Tobias Pettersson