Kors i taket. När skrev jag senast egentligen? Det var ett ganska bra tag sen sist vill jag minnas. Hursomhelst osar det vädrade sängkläder i luften, och det är lite drygt 3 veckor kvar till skolan börjar om. Sköna gamla låtar pumpas ut ur högtalarna och mer än hälften man känner daffar ner på PDOL för att knäppa en leopard eller två. Själv sitter jag hemma med en redig morgonfrilla som jag har haft ett bra tag nu på grund av mitt oerhört tjocka hår som jag nu har odlat i några månaders tid. Groovy baby!

Fotbollen har raffat till igen, och det är dags att börja om igen efter två veckors gemytligt uppehåll. det satt som en smäck att får daska till bollen igen!

Pengarna fortsätter att rassla ner i plånboken och snart har jag allt jag behöver. Känns skönt med en stadig inkomst. Man är ju inte så dum att man knaprar hårdbröd i en illaluktande kattburm, som min kära lillasyster brukar uttrycka det. Jag har ingen lillasyster, och inte heller existerar det där citatet heller. Det var bara utfyllnadstext som man skriver när man får lust till, när man matar gnuerna. Gosh!

Vad gör man när man inte vill skriva utfyllnadstext då? Jo, man följer med sina två bröder till den illavarslande staden och köper ett matchande pennfodral till jackan. Detta gjorde vi i torsdags, utan att få någonting gjort egentligen. Vi gick bara omkring från butik till butik och citerade saker från en massa filmer. Trevligt, trevligt!

Tisdag 10 Juli - Bowlingkväll

Jag vaknade upp på morgonen och fick en översvämmande känsla av att jag fortfarande lever. Man kan ju få såna där konstiga fasoner för sig på kvällen då man går och lägger sig. Då man tänker att Shit, jag kanske dör i natt utan att jag vet om det. Man funderar på det och har svårt att sova i ungefär 3 minuter. Sen, 7 minuter senare ligger man och snarkar högljutt utan att någon hör det. Hur vet man då att man snarkar när ingen hör det, och då man själv ligger och sover dreglandes på en blå kudde? Jo, man spelar in det! Man lägger mobilen på inspelningsläge, ställer väckarklockan på någon gång mitt i natten (så att inte telefonen börjar lagga för att den är tom på utrymme), och lägger sig ner och slumrar in. Detta gjorde jag förstås inte, för då skulle ju folk tro att man är helt från vettet...

Hursomhelst klev jag upp ur sängen och åt frukost i vanlig ordning. Därefter flöt dagen på i vanlig ordning till kvällen flög in och mosade till en hund i nyckelbenet. Det var då jag satte mig vid datorn för att få i mig en nypa frisk fläktluft. Jag loggade in på min nötta msn-användare och fick mig en pratstund med Robert och Jofel. Rätt som det var, bestämdes det att det var dags för en bowlingrunda. Klart och betart (betalt), vi drog in i bowlinghallen som några kungar från durkslaget i hallen! Själv var jag en aningen påtänd av min egen överskottsenergi.

Joel, Stavros och Gustav blev namnen som var redo att bowla skiten ur stället. Vi provade skorna och skoade proverna för att dra ut på banan. Det provades en massa stilar och varianter under den kvällen. Populärast var nog den där Clint Eastwood looken när man gick fram självsäkert till banan, rullade iväg klotet och gick självsäkert tillbaka därifrån. Simpelt, men effektivt nå jävulst! Joel vann över både mig och Robert med hela sju strikes! Själv fick jag in två stycken varav den ena nästan flög genom väggen på andra sidan på grund av den vidunderliga farten som den tilldelades.

Sen drog vi därifrån och matade humlorna.

Onsdag 11 juli -

Kvinnorna i huset var borta på shoppingdag i skellefteå, så män som vi är, drog vi själva iväg på en motorsportsrunda. Vi inledde med några rundor Gokart, och slutade med en vända hos Magnus och hans minibike-bana. Jag måste säga att Mini-bikes är otroligt underskattat! Dom som har kört Gokart och tycker det är kul borde defenitivt svänga förbi och testa Mini-bikes! Det är otroligt mycket roligare. Man får fantastiskt nog upp de små krabaterna i hela 55 kilometer i timmen! Själv skrapade jag upp min socka.

Vi drog sedan därifrån och matade oss själva. Det här var den roligaste heldagen på länge!

Dagen var förresten också fylld med massor av norrmän. Ville bara berätta det före jag kastar in handduken för den här bloggomgången!

Kaffesump!

Lax i byxan! Ännu en helg har gått, och det är dags för ännu en fin sån där... vad heter det nu igen? sammanfattning! Yes, där fick jag till det! Låt oss dyka in i den nötta disktrasan direkt och på en gång!

Fredag 29 Juni -

Jajamensan, det är fredag och solen trycker sig fram ur de dödligt täta molnen. Och med täta menar jag inte att dom har sådär äckligt mycket pengar som en del har, utan jag menar förstås att dom är vanligt måttligt täta med materia. Vad består då moln av egentligen? Jag vet inte! Det kan vara hundgodis, eller till och med majs. Själv faller min tanke varken på det första eller det andra alternativet. Min tanke faller inte överhuvudtaget, den står kvar här på marken.

På fredagen vaknade man hyfsat tidigt för att man skulle vara hyfsat pigg, och hyfsat klar i skallen. Jag tror däremot inte att det finns någon större skillnad på just "pigg" och "klar i skallen", men jag tänkte att det skulle vara snyggt med lite mer alternativ i den här makabra texten som jag just nu kokar ihop. Hursomhelst så skulle stegen styras mot Svensbyns fotbollsplan för att ta mig en titt på min broders match. Den morgonen skulle dom spela mot norrmän som var lite vita och en släng svarta på tröjorna. Dom var redligt duktiga och plötsligt hade dom gjort mål och vunnit matchen. Norrmännen alltså, inte min brors lag. För om det hade varit min brors lag som hade vunnit så hade det varit min brors lag som hade vunnit, inte normännen! Roligt!

Efter matchen drogs det iväg hemmåt igen för att få i sig några korvar i magen och invänta nästa match. Den tiden tillbringade jag vid en tillbringare för att bringa till en skål!


Skål!


På nästa match skulle jag spela mot ett brasilianskt lag. En träningsmatch helt enkelt, eftersom jag är lite för gammal för att få spela i PSG. Plötsligt stod man där i målvaktsutrustningen, redo att ta emot några salvor med bollar. Då kom det plötsligt fram att vi hade lite för lite folk för att kunna spela, så då drog jag av mig handskarna och byxorna. Tog på mig röda shorts istället för svarta, för att sedan avsluta med att sätta på mig en röd Piteå-tröja. Plötsligt stod man där, redo att ta emot publikens jubel... Som utespelare. Det kom inget jubel, och jag var lika dålig som en handduk. Men så kan det gå när man inte är byggd för att spela forward. I andra halvlek fick jag däremot på mig den förövrigt förskräckligt fula målvaktströjan. Då gick det bättre och vi förlorade med 4-1.


Sen for vi iväg på nästa match, som även den förlorades av min brors lag. Det verkar inte vara något superlag det där, men dom är maskulina som få... Hela bunten! På den matchen träffade jag förresten Markus och Lars med respektive flickvänner. Där stod vi och pratade om livets goda, och hur fotbollen hade inspirerat dom till att sticka iväg till Statoil för att få i sig en smula mat. Så dom stack iväg där, samtidigt som jag satte mig ner vid avbytarbänken som var fullkomligt halvfull med spelare. Stämningen var skyhög i början när jag kom dit och sänktes efter varenda boll som motståndarna satte i nätet.

Sen var matchen klar och vi drog återigen hemmåt. Där var det blankt, och likt en senil 80-åring kommer jag inte ihåg mer av den kvällen. Jag gick hursomelst och lade mig där någon gång.

Lördag 30 Juni -

Även denna dag klev jag upp redigt tidigt eftersom jag skulle steka hamburgare på Öjebyns kyrkmarknad. Dagen till ära tog jag faktiskt på mig kläder, och satte mig ner för att få i mig en frukost. Som vanligt alltså. Sen drog vi iväg till margretelund där jag blev avdumpad. Då jag klev ut ur bilen hade jag över 40 minuter på mig att hitta på något, eftersom jag var 40 minuter tidig. Detta, eftersom min bror hade matchsamling på nåt ställe någonstans. Du kanske inte får ihop det, med det spelar ingen roll. Rollen spelade istället sin innebörd i vad jag skulle hitta på dom där 40 minuterna. Shit my ass tänkte jag inte och pluggade in hörlurana i öronen för att slå på lite bra musik.

Stegen styrde jag ner mot kyrkogården för att ta mig en runda och försöka lista ut var min morfar låg och vilade någonstans. Jag hittade inte graven någonstans, så jag satte mig ner på en parkbänk för att titta på när en äldre dam vattnade en grav. Nä, hon vattnade inte, hon skrubbade rättare sagt av den. Men vattnet fick hon från en vattenkanna, så om man inte visste bättre kunde situationen gå att misstolka på något sätt. Rätt vad det var så hade klockan tickat iväg och visarna stod på 5 minuter i 10.

När jag kom fram till hamburgeriet så stod Marica där med två andra. Här skulle det grillas! Det grillades inte bara, det hände även en del saker med en viss handske och någon stackare fick åka liftkarusell. Jag tänker inte berätta mer om det, men det var hursomhelst mycket kunder den där dagen som ville smacka i sig en hamburgare eller två. Det kom även en del folk som man kände som man däremot inte kunde prata med, för jag och Bella körde på högsta växeln hela tiden. Sen kom Emma med sitt som vanligt glada humör och ställde sig för att inta positionen som första hamburgsläggare.

Efter fyra timmar i hamurgeriet drog jag min kos till farmor och farfars kyrkstuga, där det som vanligt bjöds på fika. Man blev inte lite mätt och likt en hummer i en tvättmaskin gick man med en vacklande gångstil därifrån för att ta sig till hamnen i stan.

Den kvällen skulle vi ut med Moster och våran alldeles nya och ingifta morbror på en båttur. Propellern var igång och båten stutsade iväg ut mot Räbben. Båtturen var rogivande och spektakulär, för att in nämna käraktärsgivande! Man småsov lite hursomhelst och vaknade rätt ofta av ett högt pipande ljud av en apparat som var tillverkad i U.S.A. Det var ett ekolod. Vi lade sedan till vid en lång stenarm som sträckte sig ut mot vattnet och vi gick i land för att sätta oss till rätta vid en grillplats. Den kvällen gjorde sig uttrycket "sug min röv" förståeligt. Det kom nämligen en lömsk liten mygga och smög sig in mellan byxlinningen och min kalsonger. Den tryckte in snabeln genom kalsongerna och sög. Det smakade säkert gott.

Efter några minuters sittande vid grillplatsen fick vi nog och tänkte att vi skulle ut på upptäcksfärd. Det slutade med ett sjujäkla korttagande till ljudet av Ulf Lundells "Öppna landskap" som trängde sig ut genom högtalarna ur min nypimpade mobiltelefon.

Sen var det dags att äta, och det blev en sån där hederlig liten utegrills-mat. Ni vet en sån som man kan göra på en öppen brasa. En sån där mat som består av hälften kött, och hälften råvaror från någon ICA-affär någonstans i landet. Grönsaker alltså. Massivt och kanske en liten aningens... Nä, jag vet inte vad.

Efter den fina maten var det dags för oss att pallra oss över till andra sidan av ön. Där fanns det någon stor sten av något slag, som på något sätt stack ut i mängden. Den stenen var man visst tvungen att se om man råkade sätta rumpan på räbben. Vi gick alltså förbi ett sjömarkeringsmärke och vidare ut på slätterna som var fullkomligt stenbetäckta. Vi gick en omväg och var nästan påväg att gå vilse. Det var då vi såg den! En död fågel. Vi gick förbi den, och där såg vi den! En spik i en planka. Vi gick över plankan, och där såg vi den! Den där förbaskade stenen!

Då vi kom dit förstod jag vad som var så ballt med den. Folk har tydligen mätt vattennivån på den där stenen som egentligen var en klippa (vad det nu är för skillnad). Nu fanns det inget vatten på klippan överhuvudtaget, det hade sjunkt ner några meter neråt och utåt. Men man såg att vattnet hade varit rätt högt år 1750. Coolt. Näe, kanske ine för er. Men det var rätt häftigt att se när man väl stod där.

Sen var det dags att gå tillbaka, och då kom vi på att man kunde snedda över ett ställe så att man kom tillbaka snabbare till våran grillplats. Vi stannade upp på ett ställe där det gick att åka nerför en slät sten. Eftersom vi har någon liten förkärlek till släta stenar satte vi oss på stenar och åkte ner för den släta stenen. Låter logiskt, eller hur?


Sen när vi kom tillbaka blev det efterrätt. Det blev marshmallows, bananer med choklad, mariekex, och sånt! Själv gick jag in stenhårt på marshmallows'arna som jag grillade nöten ur! Det finns ingen nöt i dom, men det kunde ha funnits, och det är ju tanken som räknas. För ett år sen visste jag inte hur man grillade marshmallows, men plötsligt, om ungefär en månad för ett år sen så lärde jag mig det runt en brasa någonstans här i världen! Det var det värt, för det är grymt gott!

Efter en oerhört trevlig kväll, med många fina diskussioner var det dags att åka hem någon gång mitt i natten. Jag hoppade på båten och somnade.

Söndag 1 Juli -

Puh! Efter en sån snygg avslutning på förra avsnittet är det nästan lite sorligt att gå vidare. Sånt är livet! Idag vaknade jag ganska sent och hoppade med ett ryck upp ur sängen och tänkte att jag helt enkelt var tvungen att gaska upp mig! Tänkt och gjort. Plötsligt satt jag där aldeles själv vid frukostbordet och kunde inte hitta något bröd någonstans. Efter ett fibrilt sökande slappade jag till mig själv och grappade tag i den där korvbrödspåsen.

En sak som har slagit mig är den där dumma reklamen som korvbrödsbagaren har. Det heter ju för fasen inte bröd med korv! Det spelar ju för tusan ingen roll om man tar det där förbannade brödet först eller inte. Det heter ändå Korv Med Bröd och inte tvärtom! Korven är ju huvudingrediensen!

På tal om huvudingrediens så skulle jag iväg på Öjebymarknaden idag. Så jag drog iväg med mina bröder och shoppade loss. Vi gick i max 10 minuter, då var vi klara och kom fram till att marknader inte är någonting för oss. Vi gick och åt vofflor istället på någon prostgård som hade sitt huvudkontor någonstans bakom kyrkan. Det var oerhört gott och lite smått mättande. Vi tog oss ut ur huset och hittade Bella, Linnea, Maria och resten av gänget. Vi satt och snackade med dom ett tag och blev så småningom inbjudna på volleyboll samma kväll! Vi tyckte att det lät som en bra idé, så när vi kom hem käkade vi och drog iväg på volleyboll hos Linnea. Vårat lag, killarna, vann!

Nu sitter man här och lyssnar på musik och chillar softet ur brunnslocket. Imorgon händer det inte ett jota. Dessutom har vi sommaruppehåll från fotbollen. Det mina vänner, är inte alls bra!