Idag satte väckarklockan igång vidunderligt! Så jag tänkte, att eftersom väckarklockan har satt igång, är de väl bäst att jag kastar fodret till katten och gör likandant. Jag kastade alltså täcket från kroppen och kastade kroppen från sängen, samtidigt som jag lade på mig strumporna, den ena efter den andra. Jag måste få berätta att mitt morgonhumor faktiskt är riktigt kul att leka med, eftersom jag får för mig dom mest konstiga sakerna på morgonen. Bror min är likadan, och därför brukar vi skoja till det tillsammans. Den här gången hade en speciell dans en stor del av morgonen, och så även doften av nyrostade mackor mot morgonsolens ljusglimtar. När det var dags att borsta tänderna så gjorde jag det extra noga, eftersom jag inte ville att min tandläkare skulle se glimten av mina tandtroll. Jag vill gärna ha kvar dessa små krabater, eftersom dom skänker en ohyggligt stor glädje och tillgivenhet!

Man kan då börja undra vad egentligen tillgivenhet betyder, själv har jag bara en ytterst liten aning, men tycker att ordet i sig är ståndfast och tillfredsställande. Jag har egentligen inte så stor koll på just "ståndfast" heller, men det är också tillfredsställande och... ståndfast! Hursomhelst bar det av även denna morgon, och det var lite extra småkyligt i luften. Jag kunde också att svurit på att jag såg teskedsgumman komma flygandes in på ett höstlöv. Jag förstod dock sedan att teskedar var mer inne på 2004-talets årgång. Därför ruskade jag villt på skallen, så att mitt hår flög åt alla håll och landande framför mina ögon. Det bar sig inte bättre än att jag tappade balansen.

Jag fick skjuts till mentalsjukhuset för tänder och satte mig ner för att vänta tillsammans med en äldre dam och en pojke med sin pappa, som förövrigt såg ut att jobba som busschaufför. Jag hade ingen aning om varför tanten satt där, men hon var i sällskap med en yngre kvinna, och det enda hon gjorde var att surpla på en kopp med något som såg ut som kaffe. Efter ett tag ropades jag in och fick lite information om tandställning. Just precis, tandställning ja! Det är en sån där skena som håller ställningarna i munnen. Så att inte tandtrollen kommer åt haschet i hålet på vänstra sidan, i tand nr 5.

Jag kom hursomhelst fram till skolan efter några få om och många män. För män, det fanns det gott om på gatan. Dessa män fastställde resultatet av den nya gallerian, och det fanns även många andra byggandgubbar som grejade på med marken, bara för att stan ska se snyggare ut, eller hur det nu ligger till. Väl framme vid skolan muttrade jag någonting om Cold Mountain för mig själv, gick in i byggnaden och upp för trapporna. Väl där tog jag ut mina matteböcker tog så småningom plats vid bänken.

Dagen gick, och vi kom fram till idrotten. Dom flesta krabater var inställde vid att paddla kanot, och blev därför lite besvikna när dom såg att vi skulle spela fotboll mot industriarna. Själv befann jag mig på lite annan ort. Gymmet.
Där roddmaskinen brändes glödhet, och benen artikulerade i takt till musiken som strömmade ut ur högtalarna. Ställde mig också åt fel håll i benböj-maskinen, det blev lite knepigt. Tillslut upptäckte jag problemet och löste det genom att dra en rotering på ganska exakt 180 grader.

När jag kom hem pluggade jag lite engelska och har lyssnat på en massa bitpop. Det är något jag rekommenderar starkt. Bitpop alltså. Det tar ett tag att vänja sig vid det, men när man väl diggar det, så kryper det i baksida lår, och sprattlar i bröstmusklerna så det står härliga till!

Väl mött, som våran kära rektor säger!