Monstruösa mängder saltpeterssyra i näsan!
Nu är det så, att jag har spenderat några veckor på karlbergsteatern i Öjebyn där jag har utforskat världen där uttrycket talar språket och där känslorna binds in i det enorma utbudet av stegrande kavalkader. Jag har helt enkelt utforskat livet i teaterns värld efter det att Siw Öhman ringde mig för några veckor sedan. Nu, några veckor senare är det snart dags för premiär och jag spelar den stekiga men ack så charmanta filuren Urban Land. Så kör ner dit och titta vettja! Premiär på fredag, och därefter kör vi till lördagen veckan därpå (vilket resulterar i hela 9 föreställningar) vilket innebär att jag kommer ha stjärten full varje kväll.. Eller, alltså.. Häcken full!
Katten smörjer in sig i linement
Som jag respektfullt lovade i förra inlägget kommer nu min och Gabriels vandringsrulle. Från Piteå och ut till landsbygden på bara några få timmar. Utsökt och uppfriskande. Det må jag säga!
Zebran åker bob nerför slänten!
Jamen se på tusan! Ännu ett år av konfirmander och ett cashing i skattkistan. Årets konfirmander var snudd på de coolaste figurerna i stan, och det ljuger jag sannerligen inte om. Konfirmationsläger är nog det bästa som finns på hela jorden, och det är så sjukligt uppfriskande. Det får en att tänka på hur bra man faktiskt har det, hur viktigt det är att hålla fast vid- och släppa taget om saker och ting. Känslan efter att komma hem från ett konfirmationsläger slår ingen annan känsla i hela världen, och det ljuger jag säkerligen inte om när jag säger det.
Konfirmationen gav oss ledare en massa tillfällen att testa våra inre drömmar. Jag och Jakob har alltid velat preparera kokosbollar med något äckligt som i det här fallet blev raklödder av märket Wilkinsons. Att preparera kokosbollar är sannerligen en konstform. Vi drog fram skruvdragare med borrar av 5 olika storlekar, 15 sugrör och använde kylen otroligt väl. Vi tog även upp 2 st hinkar med kallt vatten från sjön för att försäkra oss om vår säkerhet i ledarstugan när det var dags för rymmarnatt, och nog låg vi säkra alltid. Deras fyverkerier kunde defenitivt inte stoppa oss. Jag fick också leva ut min dröm om att någon gång bli tjej då jag stoppade på mig ett tight linne, fick frisyren inbakad i flätor och lite smink i fejset, för att sedan axla rollen som den hopplöse modedesignern även detta år. Det rockar kula!
För övrigt gick jag och Gabriel hem från skolan igår med videokameran i högsta hugg. Man hinner banne mig med mycket på en lång promenad. Vi såg bland annat pizzabagare som visade det föraktade långfingret åt oss, vår närmaste kompanjons senaste ligg, en extremt sur tant vid en kassa som skulle ha tag i blomjord och sjukt massa mer saker. Film på detta kommer senare eftersom youtube är upphovsrättskåta. Till dess får ni nöja er med bilder:
Konfirmationen gav oss ledare en massa tillfällen att testa våra inre drömmar. Jag och Jakob har alltid velat preparera kokosbollar med något äckligt som i det här fallet blev raklödder av märket Wilkinsons. Att preparera kokosbollar är sannerligen en konstform. Vi drog fram skruvdragare med borrar av 5 olika storlekar, 15 sugrör och använde kylen otroligt väl. Vi tog även upp 2 st hinkar med kallt vatten från sjön för att försäkra oss om vår säkerhet i ledarstugan när det var dags för rymmarnatt, och nog låg vi säkra alltid. Deras fyverkerier kunde defenitivt inte stoppa oss. Jag fick också leva ut min dröm om att någon gång bli tjej då jag stoppade på mig ett tight linne, fick frisyren inbakad i flätor och lite smink i fejset, för att sedan axla rollen som den hopplöse modedesignern även detta år. Det rockar kula!
För övrigt gick jag och Gabriel hem från skolan igår med videokameran i högsta hugg. Man hinner banne mig med mycket på en lång promenad. Vi såg bland annat pizzabagare som visade det föraktade långfingret åt oss, vår närmaste kompanjons senaste ligg, en extremt sur tant vid en kassa som skulle ha tag i blomjord och sjukt massa mer saker. Film på detta kommer senare eftersom youtube är upphovsrättskåta. Till dess får ni nöja er med bilder:
Promenixen tog 5 timmar 8 minuter och 35 sekunder och det var så sjukt najs. Jag skulle evigt säkert göra om det om vi kommer på att göra det någon mer gång. Impulsidéer är det absolut bästa!
Filmrullar dammsuger slangen ur en ek!
Piteå Elevfilmsfestival - Dag 1
Vad smaskigt. Nästan lika najs som dom där chokladkulorna i flingpaketerna. dom där kulorna som ser ut litegrann som kaninploppar men som smakar mer som något som katten släpat in. Igår och i måndags var det alltså Piteå Elevfilmsfestival och första dagen var vi där för att handleda några stackars högstadie-elever som tävlade om varsin ipod. Så vi satte igång dom på morgonen med att lära dom kameror och skjuta till någon tanke om vad dom skulle göra kortfilm om. De två teman (hur i hela mormors gärsgård skriver man "teman" i den äckliga formen, plural?) var så mycket som "Piteå i våra hjärtan" och "ung i Piteå". Så efter den kusliga genomgången och den sjukligt spända stämningen gav dom sig iväg ut för att slänga ner sina tankar på rulle.
Det var då stjärnskottet Gabriel Bergman tog tilffället i akt att skapa en musikvideo som han skulle ta med upp till skyarna. Med mycket känsla och erfarenhet delgav han av sina tankar och funderingar och satte igång med den trygga videon. Den mannen skriver ner sina känslor direkt på filmrullen, det vill jag lova.
De tävlande kom sen tillbaka och det var då redigeringen satte igång med full galopp och med ett anspråkligt engegemang... Fy fan vad jag skriver poetiskt. Jag borde ju för fanken bli politiskt involverad och sikta på att skriva självaste Reinfeldts tal. Han skulle knappast låta som att han visste vad han pratade om, men rackarn vad det skulle låta bra!
Full galopp i småstaden alltså, med högstadie-elever, helsnygga PEFF-tröjor, datorsladdar, massagestolar och en hel del filmande. Det coolaste och kanske det lite äckligaste av allt var dock att det kom en snasjig filur och satte sig på bänken nedanför våran scen. Han luktade urin och spred glädje över hela våran grupp. Snacka om en kille som kan det här med att höja arbetsplats-känslan. Hur som helst hade jag tänkt få visa Gabriels regisserade musikvideo. Den sitter som en stekpanna på ugnsplattan!
Vad smaskigt. Nästan lika najs som dom där chokladkulorna i flingpaketerna. dom där kulorna som ser ut litegrann som kaninploppar men som smakar mer som något som katten släpat in. Igår och i måndags var det alltså Piteå Elevfilmsfestival och första dagen var vi där för att handleda några stackars högstadie-elever som tävlade om varsin ipod. Så vi satte igång dom på morgonen med att lära dom kameror och skjuta till någon tanke om vad dom skulle göra kortfilm om. De två teman (hur i hela mormors gärsgård skriver man "teman" i den äckliga formen, plural?) var så mycket som "Piteå i våra hjärtan" och "ung i Piteå". Så efter den kusliga genomgången och den sjukligt spända stämningen gav dom sig iväg ut för att slänga ner sina tankar på rulle.
Det var då stjärnskottet Gabriel Bergman tog tilffället i akt att skapa en musikvideo som han skulle ta med upp till skyarna. Med mycket känsla och erfarenhet delgav han av sina tankar och funderingar och satte igång med den trygga videon. Den mannen skriver ner sina känslor direkt på filmrullen, det vill jag lova.
De tävlande kom sen tillbaka och det var då redigeringen satte igång med full galopp och med ett anspråkligt engegemang... Fy fan vad jag skriver poetiskt. Jag borde ju för fanken bli politiskt involverad och sikta på att skriva självaste Reinfeldts tal. Han skulle knappast låta som att han visste vad han pratade om, men rackarn vad det skulle låta bra!
Piteå Elevfilmsfestival - Dag 2
La grande finale som man knappast säger på rikssvenska, utan snarare klassisk franska. Dagen började med en tjusig dusch där jag konkade in datorn för att lyssna på musik. En ganska ny grej som jag har kommit på att man kan göra, som resulterar i betydligt längre duschtider och en hel del falska toner.
Filmvisningarna skulle smackas igång klockan 10 och klockan 11, så för att inte få en aldeles för lång dag så tog jag den som började klockan 11 och fick på så vis en 2 timmars längre sovmorgon. På bussen möttes jag av vår helt klart tankspridde busschaufför Henrik som frågade om jag hade sett branden i lillpite och när mitt positiva nekande kom fram så var han helt enkelt tvungen att visa mig. Henrik uppnådde alltså något som skulle kunna vara hans livs dröm den morgonen genom att skapa smärre bilkö framför huset när han saktade ner bussens hastighet något så fruktansvärt för att vi skulle få en glimt av det brinnande huset.
Väl inne i stan hoppade jag och robert av bussen för att bege oss in i småstaden där alla filmer skulle visas, och 43 filmer senare kunde vi trappa ut ur småstaden för att tillsammans med Gabriel och Lalla leta rätt på närmaste fotoaffären i stan. Nu handlade det om att döda tid. Lalla var pinknödig så för att förena nytta med nöje kilade vi ner på coop där lalla hade tänkt släppa loss trycket och vi kunde köpa varsin glass. Det blev inget pinkade för lalla den gången, utan han föjde med oss eftersom han var stensugen på den fetaste glassen i sortimentet, en 350 kcal's Ben n' Jerrys.
Efter Coop tog vi oss ett varv i citybussen, käkade på sub, och hackade oss in på bio3ans nätverk där vi satt och spelade ett demo av Lasse-Majas detektivbyrå och lyssnade på "mammas nya kille". Sjukt najs spel!
Sen var det insläpp till Saga, och på något sätt fick vi en finurlig plats längst fram i kön. Jag satte mig brevid mina filmskapande kompanjoner för att lägga ögonen på alla de 20-talet nominerade bidragen. Sen vare bara att vänta på att prisutdelningen skulle sätta igång och det pirrade till lite på baksidan av naveln. Dom tog först kortfilmsklassen där priset som sagt var varsin ipod nano. Och sen satte de igång med gymnasieklassen där vi tog hem rubb och stubb! Så jag, Terese och Amanda fick kila upp på scen där vi fick ta emot motiveringen, en blomma, en fet jävla check och en statyett som heter duga. Eller, duga hette den nog inte. Jag funderar på att döpa den till Ernst eller Hugo, men vi får se hur det blir. Sabine vill nog Kurt eller Sture medan Isabelle står för Pochahontas.
Men najs vare i allafall, och efteråt kom något högsta höns från Filmpool Nord fram och sade att ett sammarbete med oss inte skulle sitta helt fel. Så han tyckte vi skulle höra av oss i sommar om vi hade några fräscha idéer. Riktigt najs ska de bli!
Sen tänkte jag väl kanske att jag skulle lägga upp själva bidraget också. Filmen tog oss alltså kring 2 månader att skapa, om man räknar från planering till slutproduktion. Filmen kostade 149.50 kr att göra (plus eventuell bensinkostnad) och under inspelningen hann vi förstöra en lampa och skita ner en lägenhet något så förbannat. Men det var det värt, lätt.
La grande finale som man knappast säger på rikssvenska, utan snarare klassisk franska. Dagen började med en tjusig dusch där jag konkade in datorn för att lyssna på musik. En ganska ny grej som jag har kommit på att man kan göra, som resulterar i betydligt längre duschtider och en hel del falska toner.
Filmvisningarna skulle smackas igång klockan 10 och klockan 11, så för att inte få en aldeles för lång dag så tog jag den som började klockan 11 och fick på så vis en 2 timmars längre sovmorgon. På bussen möttes jag av vår helt klart tankspridde busschaufför Henrik som frågade om jag hade sett branden i lillpite och när mitt positiva nekande kom fram så var han helt enkelt tvungen att visa mig. Henrik uppnådde alltså något som skulle kunna vara hans livs dröm den morgonen genom att skapa smärre bilkö framför huset när han saktade ner bussens hastighet något så fruktansvärt för att vi skulle få en glimt av det brinnande huset.
Väl inne i stan hoppade jag och robert av bussen för att bege oss in i småstaden där alla filmer skulle visas, och 43 filmer senare kunde vi trappa ut ur småstaden för att tillsammans med Gabriel och Lalla leta rätt på närmaste fotoaffären i stan. Nu handlade det om att döda tid. Lalla var pinknödig så för att förena nytta med nöje kilade vi ner på coop där lalla hade tänkt släppa loss trycket och vi kunde köpa varsin glass. Det blev inget pinkade för lalla den gången, utan han föjde med oss eftersom han var stensugen på den fetaste glassen i sortimentet, en 350 kcal's Ben n' Jerrys.
Efter Coop tog vi oss ett varv i citybussen, käkade på sub, och hackade oss in på bio3ans nätverk där vi satt och spelade ett demo av Lasse-Majas detektivbyrå och lyssnade på "mammas nya kille". Sjukt najs spel!
Sen var det insläpp till Saga, och på något sätt fick vi en finurlig plats längst fram i kön. Jag satte mig brevid mina filmskapande kompanjoner för att lägga ögonen på alla de 20-talet nominerade bidragen. Sen vare bara att vänta på att prisutdelningen skulle sätta igång och det pirrade till lite på baksidan av naveln. Dom tog först kortfilmsklassen där priset som sagt var varsin ipod nano. Och sen satte de igång med gymnasieklassen där vi tog hem rubb och stubb! Så jag, Terese och Amanda fick kila upp på scen där vi fick ta emot motiveringen, en blomma, en fet jävla check och en statyett som heter duga. Eller, duga hette den nog inte. Jag funderar på att döpa den till Ernst eller Hugo, men vi får se hur det blir. Sabine vill nog Kurt eller Sture medan Isabelle står för Pochahontas.
Men najs vare i allafall, och efteråt kom något högsta höns från Filmpool Nord fram och sade att ett sammarbete med oss inte skulle sitta helt fel. Så han tyckte vi skulle höra av oss i sommar om vi hade några fräscha idéer. Riktigt najs ska de bli!
Knasigt kalasigt!
Det känns som att det händer saker hela tiden just nu. Nästan för mycket faktiskt. Jag har serier som ska ritas, fotboll som ska spelas, skola som ska pluggas, förfest som ska planeras och film som ska redigeras. Det känns som att man har för lite tid till att sätta sig ner och bara chilla. Däremot gillar jag det mesta av sakerna jag gör, och det känns faktiskt så fantastiskt roligt att man bara vill knyta skor i farstun (som min farmor aldrig brukar säga).
Förra veckan var jag i västerås i 4 dagar, och det var banne mig på tiden. Där nere fick jag träffa den coolaste killen på jorden vid namn Markus. Man får rackarn i mig leta efter en mer snabbtänkt ung man. Det var grymt längesen jag var ner och träffade alla mina släktingar och jag måste säga att jag hellre bilar ner till västerås för att få träffa dom än att ta ett flyg ner till thailand och steka i solen. Hellre balla människor än ett stekande land helt enkelt.
Just nu är hela Mp2a ute på praktik och själv jobbar jag och Robert med att bland annat sända Live-TV från musikhögskolan. Igår fick vi bing'a (bildingenjör'a) vilket betyder att vi har fick ändra kontraster, färg och bländare i direktsänding. Men det coolaste av allt var nog att vi idag fick så stort inflytande och ansvar att vi har fått turas om att ta ha hand om en kamera och filma hela skiten. Det är så äckligt kul att få dra på sig hörlurar, sätta icom'en i fickan och lyssna på instruktioner från bildkontrollen. Sen är det bara att filma programledare, liveband och telefonare efter ett välplanerat körschema för att sedan hamna i eftertexterna under "foto". Först var det nervpillande något så jävfulskt med tankte på att man kunde göra bort sig något så fruktansvärt, men efter första lyckade omgången före inslagen och reklampauserna kändes det "sweeet" som våran kära handledare Daniel skulle ha sagt på halvbred skånska. Mellan sändingarna fick vi även in några helschyssta bilder, såsom en näspetande trummis, en stjärtskåra och en ljudteckniker som var ute och cyklade.
I början av veckan fick vi också i uppgift att leka runt med en greenscreen. Och det hela slutade med att jag och Robert motion trackade ihop en liten insident med en tvättmaskin i After Effects istället. Så på onsdag nästa vecka ska vi visa våran handledare hur i rackarn vi fick till det. Mysigt intressant, helt klart!
Förra veckan var jag i västerås i 4 dagar, och det var banne mig på tiden. Där nere fick jag träffa den coolaste killen på jorden vid namn Markus. Man får rackarn i mig leta efter en mer snabbtänkt ung man. Det var grymt längesen jag var ner och träffade alla mina släktingar och jag måste säga att jag hellre bilar ner till västerås för att få träffa dom än att ta ett flyg ner till thailand och steka i solen. Hellre balla människor än ett stekande land helt enkelt.
Just nu är hela Mp2a ute på praktik och själv jobbar jag och Robert med att bland annat sända Live-TV från musikhögskolan. Igår fick vi bing'a (bildingenjör'a) vilket betyder att vi har fick ändra kontraster, färg och bländare i direktsänding. Men det coolaste av allt var nog att vi idag fick så stort inflytande och ansvar att vi har fått turas om att ta ha hand om en kamera och filma hela skiten. Det är så äckligt kul att få dra på sig hörlurar, sätta icom'en i fickan och lyssna på instruktioner från bildkontrollen. Sen är det bara att filma programledare, liveband och telefonare efter ett välplanerat körschema för att sedan hamna i eftertexterna under "foto". Först var det nervpillande något så jävfulskt med tankte på att man kunde göra bort sig något så fruktansvärt, men efter första lyckade omgången före inslagen och reklampauserna kändes det "sweeet" som våran kära handledare Daniel skulle ha sagt på halvbred skånska. Mellan sändingarna fick vi även in några helschyssta bilder, såsom en näspetande trummis, en stjärtskåra och en ljudteckniker som var ute och cyklade.
I början av veckan fick vi också i uppgift att leka runt med en greenscreen. Och det hela slutade med att jag och Robert motion trackade ihop en liten insident med en tvättmaskin i After Effects istället. Så på onsdag nästa vecka ska vi visa våran handledare hur i rackarn vi fick till det. Mysigt intressant, helt klart!
Lök inte med maten!
Sommarlistan är igång igen, förfest till himlen börjar sakta men säkert rulla, jag och Robert har fått coolaste praktikplatsen in town, 2 filmer har producerats klart och det coolaste men samtidigt läskigaste av allt är att jag har börjat se min egen näsa allt oftare. Den bara sitter där och är i vägen när jag t ex ska läsa en smart text eller kolla in Dortens senaste kalsonginköp i smyg. Den är som en såndär finlandssvensk i röven, fast i ansiktet. Nu är det nämligen så att jag har googlat mitt problem, (precis som jag gör med allt annat om jag inte skickar in det till kamratposten) och där står det att om jag provar att lägga näsan i blöt ett tag så ska den försvinna. Det funkar inte...
En annan äcklig sak som jag har börjat göra allt oftare är att svälja saker före jag har tuggat klart. Jag har inte riktigt greppat hur jag lyckas riktigt, men mamma har åtminstone fått lov att greppa mig runt bröstkorgen och trycka till med inte mindre än 3 väl utförda heimlich-manövers. Jag tänkte att jag skulle dra en hattrick någon gång också, då jag både sätter ris i näsan, en halv köttbulle i strupskallen och får något läskigt i ögat. Nåt att satsa på? Helt klart! Hör av er för att boka biljetter till föreställningen.
I helgen var jag förövrigt hos Nils med bror min. Där satte jag varken något i halsen eller i strupen, så man kan lugnt säga att det var en lyckad kväll full med 3 hormonsmockade tonåringar, en spriteflaska, en trappa och mycket fantasi. Helt klart moget och helt fantastiskt kul!
En annan äcklig sak som jag har börjat göra allt oftare är att svälja saker före jag har tuggat klart. Jag har inte riktigt greppat hur jag lyckas riktigt, men mamma har åtminstone fått lov att greppa mig runt bröstkorgen och trycka till med inte mindre än 3 väl utförda heimlich-manövers. Jag tänkte att jag skulle dra en hattrick någon gång också, då jag både sätter ris i näsan, en halv köttbulle i strupskallen och får något läskigt i ögat. Nåt att satsa på? Helt klart! Hör av er för att boka biljetter till föreställningen.
I helgen var jag förövrigt hos Nils med bror min. Där satte jag varken något i halsen eller i strupen, så man kan lugnt säga att det var en lyckad kväll full med 3 hormonsmockade tonåringar, en spriteflaska, en trappa och mycket fantasi. Helt klart moget och helt fantastiskt kul!
Let's go smasking tog..tillsammans!
Helgen känns sjukt späckad! Imorgon äre smask med hela gänget, på lördag blir det förhoppningsvis planering av sommarlistan (håll utkik på hemsidan) och ett besök på bio med Hampus, Robert och lillebroschan! På söndag är det match mot boden och möjligtvis en rolig liten hemlis som jag inte hade tänkt berätta om... Galet och lika borta som ett par småbarnsföräldrar som inte är.. Ahjuste, hemma.
Ikväll har jag för övrigt slagit personbästa i att fastna med tandborsten i tandställningen. Sjukt imponerande grej som kommer stå i mitt CV när jag söker jobb i framtiden. Här nedan har vi förresten Robert. Titta noga, för det här är nog det närmaste emo Robert kan (och förmodligen någonsing kommer) komma. Förutom vid inspelningen av Campers in Pampers förstås. För då tyckte jag mig skymta en liten glimt i ögat på honom när Anders var insmetad i fakeblod.
Ikväll har jag för övrigt slagit personbästa i att fastna med tandborsten i tandställningen. Sjukt imponerande grej som kommer stå i mitt CV när jag söker jobb i framtiden. Här nedan har vi förresten Robert. Titta noga, för det här är nog det närmaste emo Robert kan (och förmodligen någonsing kommer) komma. Förutom vid inspelningen av Campers in Pampers förstås. För då tyckte jag mig skymta en liten glimt i ögat på honom när Anders var insmetad i fakeblod.
Let's go crazy fuckers together!
Nu går vi och fiskar grabbar!
Ibland går saker precis som man har tänkt sig medan det ibland inte alls går som man vill. Vissa personer ser kanske lite trångt och tråkigt på livet medan andra personer längtar efter att få leva det, uppleva drömmar, testa på saker man alltid velat göra, utmana sig själv. Men främst av allt, njuta av varenda liten sekund man gör det. Att våga misslyckas tror jag är ett kriterium för att kunna lyckas. Att våga göra bort sig själv och att samtidigt våga vara sig själv medan man gör det. Vissa av dessa saker kan vara sjukligt svåra och jobbiga.
Livet kan vara lite extra tungt vissa gånger helt enkelt. Man kan till exempel ha ett tufft prov på lut, man kan ha tappat livsglädjen eller helt enkelt sakna och längta efter vissa personer något så fruktansvärt. Sånna saker kan vara otroligt jobbiga, men jag tror samtidigt att dom är fruktansvärt nödvändiga. För utan saker som trycker ner oss skulle vi nog inte veta hur skönt det är när man inte har några skoljobb alls, hur fantastiskt det känns när livsglädjen ligger på topp eller hur mycket vissa personer faktiskt betyder för en.
Sjukt djupa tankar för att komma från en lite småtrög rackare som jag, som förmodligen aldrig kommer bli manligare än en skokartong från adidas och som aldrig kommer bli vuxen nog att dricka kaffe. Men vem vill vara manligare än en skokartong egentligen? och varför dricka kaffe när det finns saft i kylen?
Förövrigt känns det som att jag nu bara vill bli lite äldre och gå ut skolan så att jag kan sätta snurr på tillvaron. Men jag antar att man inte ska ha för bråttom trots allt. Men fy fan vad jag längtar!
Livet kan vara lite extra tungt vissa gånger helt enkelt. Man kan till exempel ha ett tufft prov på lut, man kan ha tappat livsglädjen eller helt enkelt sakna och längta efter vissa personer något så fruktansvärt. Sånna saker kan vara otroligt jobbiga, men jag tror samtidigt att dom är fruktansvärt nödvändiga. För utan saker som trycker ner oss skulle vi nog inte veta hur skönt det är när man inte har några skoljobb alls, hur fantastiskt det känns när livsglädjen ligger på topp eller hur mycket vissa personer faktiskt betyder för en.
Sjukt djupa tankar för att komma från en lite småtrög rackare som jag, som förmodligen aldrig kommer bli manligare än en skokartong från adidas och som aldrig kommer bli vuxen nog att dricka kaffe. Men vem vill vara manligare än en skokartong egentligen? och varför dricka kaffe när det finns saft i kylen?
Förövrigt känns det som att jag nu bara vill bli lite äldre och gå ut skolan så att jag kan sätta snurr på tillvaron. Men jag antar att man inte ska ha för bråttom trots allt. Men fy fan vad jag längtar!
Mot oändligheten och vidare!
Ja jäklar i min lilla låda!
Gissa vem som just kom etta i en serietecknartävling?
Ibland får en fisk ta en risk!
Läsk i ett träsk, hack i ett fack!
Idag har vi spelat in film för hela slanten och allt går som på min räls i käften! Det har varit många klädbyten, mycket surfande och mycket förstörelse av en stackars farmors lägenhet. Det har varit läskiga stunder, roliga ögonblick och en tant i trapphuset som hade bestämt sig för att flirta ivrigt. Imorgon är det fredag och då kan man äntligen slappa för fulla muggar om nu inte någon vill hänga med på ett parti schack, se film eller smacka frostade flingor med mig. Flingorna står i skafferiet så allt du behöver ha med dig är lite dipp och ett glatt humör!
En känga i skrevet eller en känguru i klaveret!
Ibland tänker jag på hur det skulle vara om man hade en kamel. Då skulle man alltid ha någon att mysa med, man skulle alltid ha någon att skratta med och när stämnningen blir lite knasig så kan man alltid diskutera Ringaren i Notre Dame. Inte för att filmen är jättebra, utan för att kamelen då känner sig överlägsen med sina ståtliga kulor som har svällt upp på ryggen. Om man känner för att ta en promenad så har man alltid någon att gå den med, och om man blir törstig på vägen så vet man var man ska vända sig. Man ska nämligen vända sig om och gå hemåt, för jag har nämligen hört att kameler inte har vatten i sina pucklar, utan snarare fett. Men om det nu är så, så behöver man heller aldrig känna sig tjock eftersom man vet att kamelen alltid kommer ha en mycket fulare fetma.
Imorgon smäller det!
Maskulina muskelkrafter bakom pannbenet!
Jag skulle inte direkt påstå att jag är en smart person. Nä, jag skulle nog snarare säga att jag ganska dum i huvudet. Detta kan bero på två saker. Antingen är jag rätt slö på att tänka, eller så kan jag inte tänka överhuvudtaget. Men när jag kommer till situationer där jag behöver tänka så brukar jag (om det är sommar) ta moppen och åka iväg för att tanka. Inte nu för att "tanka" låter som "tänka", utan snarare för att man blir så djuriskt pinknödig av att höra bensinen rinna ner i tanken. Det resulterar ju samtidigt i att jag måste springa iväg och pinka.
Nu är det så att jag har hört att man måste ha minst 10 IQ för att springa iväg till en säker pissplats och 40 IQ för att kunna öppna bältet, knäppa upp gylfen och maska ut urinpumpen. sammanlagt blir allt detta 50 IQ, vilket betyder att jag inte är så dum i alla fall. Jag får därför bättre självförtroende och får nog av den varan för att tänka.
Nu är det så att jag har hört att man måste ha minst 10 IQ för att springa iväg till en säker pissplats och 40 IQ för att kunna öppna bältet, knäppa upp gylfen och maska ut urinpumpen. sammanlagt blir allt detta 50 IQ, vilket betyder att jag inte är så dum i alla fall. Jag får därför bättre självförtroende och får nog av den varan för att tänka.
Mask i magen och fjärilar i snön!
När man ligger mitt på en trafikerad väg med sin brorsa som sällskap,
då känns det att man lever...
då känns det att man lever...
Släck lyset, det brinner!
Nu är det snart sportlov, och då ska det fanimej supas! Nej det ska det inte... Jag ska dricka saft och äta bullar, precis som jag brukar. Jag menar, alkohol häller man i sår och använder för att muta killarna utanför systemet så att dom kan hålla sin plats i kön till Gina Tricot. Nä, jag ska inte börja dricka alkohol förrän jag har mognat i kropp, själ och sinne.
Snart är det sportlov, och nu när jag har mer ledig tid än jag trodde förr har jag bestämt mig för att bland annat göra snöänglar och åka bob. Bara snorta upp och ta vara på all fritid, precis som en lina kokain, eller varför inte en vanlig lina som man knyter fast båten med? Det finns ju massor man kan göra på ett lov! Man kan till exempel starta upp en hemlig expedition i skogen, eller helt enkelt bara gå på bio! Jag ska nog göra båda, bara för att jag kan!
Snart är det sportlov, och nu när jag har mer ledig tid än jag trodde förr har jag bestämt mig för att bland annat göra snöänglar och åka bob. Bara snorta upp och ta vara på all fritid, precis som en lina kokain, eller varför inte en vanlig lina som man knyter fast båten med? Det finns ju massor man kan göra på ett lov! Man kan till exempel starta upp en hemlig expedition i skogen, eller helt enkelt bara gå på bio! Jag ska nog göra båda, bara för att jag kan!
